finnsdetenplatsformig

                                                                                                                                                                                              


salut!

alltså, jag har befunnit mig på onödigt riskabla eskapader :( i förrgår hade jag ångest och var uttråkad så jag bestämde mig för att åka till antibes och ta en öl. hamnade på en engelsk bar, där 90% av alla där jobbade på en lyxjakt och hade kvällen ledig. snackade först med några trevliga engelsmän men hamnade till slut vid ett bord med två fransmän. de jobbade tydligen också på båten. i alla fall; efter att de bjudit mig på några drinkar beslutade vi oss för att gå vidare till ett annat ställe. där drack vi några öl och hade det trevligt. ena snubben gick hem medan den andra kille följde mig till tåget. det sista hade tydligen redan gått så vi gick hem till killen, som hade en jättesöt liten lägenhet i antibes. där tog vi en del kokain (dum grej nummer 1). vi hade faktiskt redan på andra stället tagit några linor på toan. vi snackade dansade och hade oskyddat sex (dum grej nr2). vid sex på morgonen får jag ett infall och bestämmer mig för att ta mig hem. började få lite dåligt samvete pga att pappa kanske oroade sig. jag gick upp mot vägen och började lifta (dum grej nr3). varför kollade jag bara inte om tågen hade börjat gå igen?! det är som att jag inte bryr mig. jag orkade (?!) typ inte gå upp til tågstationen.

till slut stannade en bil där en gubbe sa att jag självklart fick skjuts. efter halva vägen började han ta på mig mellan benen medan han körde och tjatade om kyssar. jag sa artigt nej och försökte försiktigt putta bort hans hand. han frågade om, jag ville tjäna en slant (suga av honom). jag sa nej, han tafsade mer intensivt. han var verkligen asäcklig. tjock och med ett rosslande skratt. ju mer han tasade ju mer skrattade han. jag ljög, pekade på ett hus och sa att jag bodde där och att min pappa väntar. tackade för skjutsen. han saktade ner och jag slängde mig ur bilen innan han ens hade hunnit stanna. när jag rusade iväg skrek han efter mig "lilla fröken, du får en rejäl slant om vi knullar".

så befann mig någonstans vid en stor väg. jag var tvungen att gå 50 min innan jag kom hem. jag förstår mig inte på mig själv riktigt. varför bryr jag mig så lite? ibland undrar jag om jag omedvetet vill ta oödiga risker. liksom för att understryka hur lite min existens är värd.

aja,igår var jag ett vrak och åt nutellaburk efter nutellaburk. gjorde även lite nytta och agerade tolk mellan rörmockaren och pappa. toaletten behövde bytas. han var gullig den där lilla förvirrade rörmockaren. när han var klar sa han stolt "aah, c'etait mon premier double-wc" och log stort. ("det var min första dubbel-wc ".) jag sa grattis och vi skålade i lemonad.  haha, lite kul. vettefasen vad han menade med att den var dubbel.

nu ska jag i alla fall beställa en cafe double (en dubbelexpresso). om man beställer kaffe i frakrike får man alltid en expresso. man måste säga "cafe americaine", alltså amerikanskt kaffe för att få en vanlig kaffe. och till och med då är den fett mkt godare och starkare än i sverige. you gotto love it.

ciao

                    

jag måste fortsätta leva på autopilot. tankar som att eländet aldrig tar slut, måste jag försöka ignorera. som kerstin säkert skulle säga; det är klart att det kan bli bra. jag måste försöka tänka så, även om känslan är den motsatta, (jag är värdelös / smärtan kommer aldrig att ta slut/jagär bara en belastning / hur ska jag orka en dag till? etc).

autopilot autopilot autopilot. om inte för min egen skull, så åtminstone för min omgivnings skull. även om jag aldrig kommer någonstans här i livet, så existerar jag i alla fall, och det är ju.....nåt? skulle bli hemskt jobbigt för mamma om jag gav upp. så jag får väl fortsätta stå ut (känns som att det i slutändan är det allt handlar om).

                   
missade min tid på beroendemottagningen idag eftersom jag hetsåt hela natten, sov sockerkomasömn och pappsen glömde att väcka flickan som kan sova ett millenium. men fick tag på anna (sjuksköterskan) och som vanligt så blev hon inte arg. eh, hon har ett stoooort tålamod med min tendens att missa tider. hon berättad en tråkig grej; hon ska sluta. på måndag blir sista gången jag går hos henne. känns lite ledsamt, för jag tycker hemskt mycket om henne. hon har så himla varm utstrålning och visat att hon brytt sig på många sätt och vis.
jag tror jag ska baka mitt fabulösa formbröd till henne. eller är det roligare att få småkakor? kanske bakar både och.

annars: jämna plågor. haha, sån jäkla nihilist jag är nowadays. förlåt. nej just det, skall icke missbruka ordet förlåt ;). summa summarum: fetare än igår och fetare lär jag bli. ska verkligen försöka kämpa emot inatt i alla fall.

ska till gymmet med moster vid fyra. usch, hatar alla speglar som finns där.

FET. jag hatar det! jag vill inte se ut så här. fan. dessutom är mitt ansikte uppsvullet fastän det inte blivit så mycket kräkning. när går det över? nån som vet? eller har jag alltid haft så här plufsigt ansikte? kanske gått upp mycket mer än vad jag befarat. jag orkar inte se ut så här! det är så betungande. vill gömma mig och aldrig visa mig igen.

något helt random; jag har blivit marknadsassistent åt en operasångerska. det är sant :S än så länge suger jag.

edit: hjälper moster lite med pr för hennes operasalong. men det lät coolare som jag skrev ovan.  ;)

                    
                    
nu MÅSTE jag verkligen ta mig ur hetsätningen. innan jag är lika fet som som för ett halvår sen. och det går snabbt. nån vecka till så är jag där...

                                                   FOKUS NU MATILDA!

ska inte fasta. inte skriva kalorischema. bara fokus på att inte hetsa. undvika livsmedel som triggar mig. kan bli lite svårt nu när jag lovat några vänner att äta pannkakor med dem ikväll. men det ska nog gå vägen om jag bestämmer mig för antal pannkakor innan. vill inte riskera hets genom att äta nåt kvällsmål efter att jag träffat mina vänner. så får antagligen somna hungrig. but that's life. b a r a  j a g  i n t e  h e t s a r!

det är nätterna som är svåra. då alla andra somnat, jag är fortfarande sömnlös ångestladdad och deppig. men måste stå ut med det, att bli fetare kommer knappast hjälpa mig ur deppet.

något som är lite positivt (?) är att jag inte spytt så mycket senaste veckan (blivit fetare istället). samt att jag inte vägt mig så frenetiskt frekvent som vanligt (vågar inte se sanningen i vitögat). kommer nog inte våga väga mig förrän jag varit hetsfri i några dagar.

livet suger verkigen. men ska inte göra saken värre genom att bli fet!!!! FOKUS!

                     

somnade till slut framåt fyrasnåret inatt (imorse). men var "tvungen" att hetsäta och kräkas först... för att lugna ner ångestmonstret. ser uppsvullen och rödögd ut idag. but thats old news.

om jag inte hetsätit&kräkts hade jag nog gått ner. men gått upp istället. dålig utveckling. har gått upp i vikt tre dagar i rad och det är inte längre 54,0 på displayen, utan 55,5. det ger mig ångest, men fasen allt ger mig ju ångest just, så det är väl ingen större grej :/

jag vet inte vad jag gett mig in på men ska till södra teatern ikväll med smålänska flickorna. men jag har sagt att jag mår lite halvdant och får se hur länge jag orkar. ska även hem tidigt eftersom jag ska ha simlektion imorgon. jag håller på att freaka ut över mitt dumdristiga alternativt kloka beslut. hur ska jag klara av att gå på klubb med denna panikångest?!!! men de är extremt omtänksamma och förstående tjejer som varit med om en hel del (minst sagt), så de fattar nog om jag får ett ryck och drar hem. eller jag vet att de fattar. men just för att de är så otroligt omtänksamma kommer de insistera på att följa mig hem. vill ju inte att de ska avsluta kvällen i förtid för att jag är ett psykfall.

shit. borde tackat nej. men jag måste bryta isolationen och motarbeta depressionen.

aaaaah. shit. borde tackat nej!

lugn lugn matilda. det fixar sig. bara att hälla i sig massa theralen och försöka ta ngra djupa andetag. måste i alla fall försöka. jag vill ju inte leva så här isolerat! jag vill inte låta ångesten styra!


för övrigt är allt jättejobbigt med mamma just nu. men orkar inte ens skriva om det. orkar inte låta henne få ännu mer utrymme i min hjärna.

kerstin ska ringa idag. hoppas hon gör det. hoppas hon inte är trött på mig. jag vet att jag kommer be om ursäkt igen för igår. fattar inte varför jag hela tiden känner att jag måste ursäkta mig. jag är fånig. men rädslan att bli övergiven och illa omtyckt är så stor.

skriver mer sen. kram!

12:49

katten också. det var osedvanligt korkat att tacka ja till att gå ut. hey, i'm dying over here. lets go clubbin'. smart.

har sån panikångest. ångesten har varit förhållandevis ok i ett dygn men nu är det riktigt jobbigt igen. är så nära till att hyperventligera men har gjort andningsövningar. var tvungen att gå till affären nyss och jag trodde verkligen jag skulle tuppa av när jag stod i kön. benen höll på att vika sig pga att paniken var skyhög. skönt iafl att jag vet vad det är, lättare att hantera "nu dör jag"-känslorna då. faaaaan, tidigare har jag främst haft panikångest i och med avgiftningar men nu har jag haft problem med det i flera veckor av en oförklarlig anledning. blir rädd att det kommer bli som på en blogg jag läser, där tjejen haft panikångest dagligen i tio år. jag är skiträdd. orkar inte med ångesten längre! står inte ut!!!! vad ska jag göra? tror knappast att läkaren skriver ut benso, men det är ju det enda som hjälper. fan.

                     

gud vad jag hatar när mamma blir för full. hon sluddrar lite, upprepar saker ho sagt bara nån minut tidigare och kan bli plötsligt aggressiv. idag gick hon på mig hårt om en grej som inte har med henne att göra (tendens att lägga sig i ALLT). man vet aldrig när tjatet plötsligt ska bli aggressivt. det blev det ikväll. det är jobbigt att orka med det när man från början har ångest. och att argumentera med henne är att som argumentera med en vägg. vad jag än säger, hur jag än säger saker. tröttsamt.

annars har jag dumt nog köpt ett par söta skor idag. well, de var inte dyra och jag shoppar aldrig nuförtiden. har även varit på psykoterapisamtal. psykologen och jag kom överens om att vi väntar med psykoterapi nu när jag har en sån bra och förtroendefull kontakt med kerstin på öppenvården. sen är det bara att ringa när/om det blir aktuellt.

övertrött men stressad. det är så det brukar vara på natten för mig. hoppas på ok sömn och inga mardrömmar. känner mig även irriterad. beror nog på hunger. äter för lite och jag vet att det är dumt. allt är smått kaotiskt och då blir ätstörningen starkare. och jag låter den bli det. ja, jag är väl ett stolpskott men jag vet inte hur jag ska hantera allt. ironiskt att jag på ett sätt accepterar att ätstörningen blir starkare när jag nyligen skrivit ett blogginlägg om att jag vill bekämpa den. men jag är iafl medveten. även om jag äter lite och känner mig tjock så har jag inte kräkts på tre dagar och försöker ta mig tillbaka till verkligheten när jag tror jag är överviktig.

imorgon ska jag till kerstin. hon ringde upp mig igår eftersom jag lämnat ett panikartat meddelande på hennes telefon i fredags. sa som det var. hon lät lite frånvarande och trött. trött på mig. men det är väl inbillning? jag vet inte. jag är alltid så rädd att människor ska tröttna på mig, tycka jag är irriterande och löjlig. och jag feltolkar nog ofta. tror att folk är mer negativt inställda till mig än de egentligen är. eller jag vet inte. men tror det.

för trött för att skriva en vettig text.

godnatt!

                


TACK TACK min tveksamt existerande, förhållandevis lata skyddsängel, eventuellt goda gud, högre eller lägre makt, eller jaaa...liknande väsentliga gudomlighet för att jag mår ok igen!!!!!! ångesten jag hade i förmiddags var inte att leka med. var länge sedan den var så intensiv. men kanske behövdes det något starkt och intensivt (även om det var något så klibbigt & äckligt som ångest) för att ladda ur och ladda om. efter panikattackerna och panikångesten planats ur fanns det plats för välbehövt och hysteriskt gråtande. när jag fått ut lite unket damm från den överbelastade tryckkokaren (även kallad matilda) känns allt mycket enklare och mer harmoniskt.

jag har svårt att få kontakt med mina känslor. har haft det problemet länge. och det om något är förgörande. borttryckta känslor blir till ångest som blir till destruktivitet, social fobi och matnojjor. jag är tacksam att jag i alla fall för en stund fick kontakt med mina känslor. men deras kraft är nog större än jag kan ana & det är inte konstigt att en fundamental matthet infinner sig efter att jag snuddat vid dem.

nyss kollade jag upp gratis/billiga evenemang och museum i stockholm för idag och i helgen. vore intressant och kul att dra med malinda på nån inspirerande grej. nu har jag fullt med anteckningar om sånt i mitt block :) men jag når inte malinda konstigt nog. hennes kurs skulle sluta 16 och nu är kl snart 17... man blir lite orolig haha. den söta virrpannan kan syssla med vad som helst just nu :S. näää, kursen drog nog bara ut på tiden.

fasen vad ointressanta saker jag skriver nu då ;). har bara lite långtråkigt & är skrivsugen. well well, adieu så länge.