I believe in looking reality straight in the eye and denying it
02:19
dekadens. förträngning. förvirring. FÖRVIRRING. ja gud; förvirring! så rädd. så fruktansvärt rädd. egentligen. men förtränger det och försöker leva i fucking NUET.
.......nuet är fullt av BS, förresten.
des amies, des animaux et du vin
After the first glass of vodka
you can accept just about anything
of life even your own mysteriousness
you think it is nice that a box
of matches is purple and brown and is called La Petite and comes from Sweden
for they are words that you know and that is all you know words not their feelings or what they mean and you write because you know them not because you understand them because you don't you are stupid and lazy and will never be great but you do what you know because what else is there?
21:01
vid fem imorse hade de äntligen fått hit sista lasset med grejer. sen däckade vi och deras tre katter och fyra hundar ;). de är på jobbet och jag myser med djuren och försöker att inte irritera mig allt för mkt på att de skulle varit här för en och en halv timme sedan. de skulle köpa cigg åt mig på vägen hem. ABSTINENS! och så måste vi ju hinna dricka vin och äta fina ostar innan jag ska möta upp helena i stan. jag är en aning stressad eftersom jag lovade helena att senast ta bussen som går om 50 min, då vi vill hinna ta nå, några öl innan allting stänger (det är ju onsdag). nåväl, ingen idé att hetsa upp sig. nu ska gosa med Bellman, Malmfred, Sidone, Chica (hundarna), Mamma Katt, Nusse och en sötis jag inte minns namnet på (katterna).
kram!
will I ever grasp it? (I kind of doubt it sometimes you know... actually I'm ful of doubt)
The days aren't discarded or collected, they are bees
that burned with sweetness or maddened
the sting: the struggle continues,
the journeys go and come between honey and pain.
No, the net of years doesn't unweave: there is no net.
They don't fall drop by drop from a river: there is no river.
Sleep doesn't divide life into halves,
or action, or silence, or honor:
life is like a stone, a single motion,
a lonesome bonfire reflected on the leaves,
an arrow, only one, slow or swift, a metal
that climbs or descends burning in your bones
sorry bloggish and my fellow blogcitizens!!!
23:13
jag ska försöka komma tillbaka till bloggen (men framförallt till livet). har varit så fruktansvärt nere i två veckor. sovit 15-20 timmar om dygnet. när jag inte gjort det har jag hetsätit mycket (i mina mått mätt) och spytt alldeles för lite. har även festat ngra gånger. hade äckligt sex med en fransman. han var inte äcklig eller dum, men jag kände mig äcklig. var ganska full. han är en fantastisk pianist, var på hans jazzorkesters konsert på min mosters musiksalong. sen blev det X antal öl på kvarnen. ja jisses var bakis i två dygn kanske.
idag och igår har jag ätit under 700 kcal. högst (handlar snarare om 500 I guess). vet inte vad jag vill. men orkar verkligen inte med ångesten jag får när jag äter. och om det då står mellan hetsäta eller svälta riktar jag hellre in mig på svälten. borde egentligen ta tag i det här och söka äs-vård. men det är så mkt annat... kerstin undrade idag om jag kanske ska söka äs-vård. dumma jag fick ångest eftersom jag får känslan av att hon är ofantligt trött på gnälliga överdramatiska matilda och vill att jag ska söka hjälp någon annanstans. det var säkert inte så hon resonerade, men jag tolkar ju saker rätt knasigt. logiskt sätt tänkte hon väll bara på mitt bästa. men är hemskt rädd för att viktiga personer i mitt liv plötsligt ska försvinna... (däribland du mimmi, du är väl inte arg på mig älskade gumman? vill ta en fika snart!).
utredningen är i stort sett klar. det blev ett ganska vagt resultat; men jag får antagligen diagnosen adhd. men mina kurvor efter utredningen var rätt högt uppe allihopa (ngt slags iq-test ungefär, man testar kognitiva förmågor). men de var dock ojämna vilket är typiskt adhd. var över normalbegåvad på det verbala och språkliga & sociala (konstigt att hon nämnde socialt begåvad, det, fanns det med på testet?) och normalsnabb att lära mig utläsa mönster. på att minnas siffror och symboler var jag mycket sämre än det övriga. dock inte sämre än normalbefolkningen, som jag uppfattade det. och på ngt slags datortest var även min koncentration dålig. svårt att förklara för utomstående kanske...
hur som helst; om min läkare instämmer med psykologen så får jag antagligen diagnosen efter den somatiska undersökningen. det känns...jag vet faktiskt inte hur det känns!! hoppas bara att medecin kan hjälpa mig. jag vet i alla fall att concerta (fått testa av en kompis med adhd) gör mig mer fokuserad men lite speedad (vilket jag ifs gillar då jag oftast är himlans trött). hjälpte mig en del matmässigt. tappade aptiten.
skriver mer sen förhoppningsvis. strax kommer några vänner och deras fyra hundar. de ska bo hos mig i några dagar tills de får tillträde till deras nya lägenhet. de ringde ikväll och var väldigt upprörda eftersom tjejen de bor hos är elaka mot deras djur. sånt hatar jag! även om jag tkr det är en aning jobbigt att de ska bo här så känns det ändå ganska självklart att hjälpa dem. hoppas bara att de verkligen får tillgång till den nya lägenheten på lördag, för jag har stort behov av ensamhet pga min ångest och matproblemen.
ciao
we are all special cases
många dagar sedan jag skrev! men har känt mig tom. inte hemskt ångestladdad, inte superdeppig men...frånkopplad. lite läskigt hur ingenting allt känns. hur går man vidare med det? var hos kerstin igår, hon tycker att jag är duktig som inte tar benso eller hetsäter & spyr lika mkt. hetsäter inte alls faktiskt. överätit ngra få gånger i november och har spytt kanske tre gånger. men förklarar även för henne att det inte är bra med maten, äter för lite, har ångest över mat och vikt. det tycker hon självklart inte är så bra, men menar att det främsta är ju att jag inte hetsäter. min infantila hjärna tar det lite som att hon tycker att jag har så mkt att ta på, så det gör inget att jag svälter. så menar hon nog inte. men det känns lite så...känsla förnuft känsla förnuft. gaaah, vad är vad?
jobbat som simlärare tre dagar i rad. känns bra. fick beröm av två föräldrar idag. sånt värmer alltid. passat en hund några dagar. det har varit mysigt. men de hämtade henne idag. har lite gosabstinens men är även lite skönt att slippa ansvaret det innebar.
så har vi det här med sömnen... well, klockan är snart halv fyra på morgonen och är för orolig för att somna. inte någon stark ångest, men kroppen är uppstressad (för lite mat, för mkt koffein?) och hjärnan kokar över av tankar. orkar inte skriva om det just nu, men det handlar om framtidsångest, självhat och flashbacks.
03:42
fan om jag bara fick äta skulle jag säkert kunna sova. jag är dum i huvudet.
boldness, be my friend!
ska inte skriva om hur fördjävligt livet känns and so on. tro mig jag skulle kunna, men är så förbenat trött på min deprimerade existens och all negativitet jag öser ur mig på denna blogg.
ser på dokumentär om SD på svt, mycket intressant. inte hetsätit idag. ätit ett mål: lax med potatis. egentligen har jag väl inte hetsätit direkt sedan jag kom hem från frankrike. jag har överätit några gånger, spytt två gånger. skriver mer sedan, medan jag kollar på dokumentären försöker jag gra ett seriöst försök att fylla i min må bra-bok. det är svårt, men försöker skapa en positiv hjärntvättning. vet inte om det funkar men vad ska man göra. jag vill vara en cool brud med bra självförtroende. nu är jag en sporadiskt cool brud med fejk-självförtroend
imorgon ska jag leka med mimmi! vi ska dricka generösa mängder alkohol, spela spel och snacka skit! :) :) <3
22:04
mamma är sjukt full. orkar inte. hon är periodvis aggressiv och snackar massa gallematias... har tagit upp mineralvatten och tagit undan bag-in-boxen. hon skrek på mig men nu har hon accepterat att det inte blir mer vin. det värsta är när hon snackar skit om mina halvsystrar. det är inte ok.
I have gained and lost the same ten pounds so many times over and over again my cellulite must have déjà vu
blivit ännu mer förkyld. är matt och vilar i sängen. kollar på the city och äter pepparkakor *ångest*. men har ingen aptit och kunde inte tänka mig att äta vanlig mat. gah, olivia är en sån bitch! undrar exakt hur mkt som är uppgjort i serien?
ingenting känns bra. ärligt talat känns allt meningslöst. tomt. varför denna mellankoli, och hur kämpar jag emot något så abstrakt. det känns omöjligt.
00:58
kollade på tvprogrammet "inferno" en stund. de filmar innifrån st görans psykakut. känner mig ledsen. mycket hemska minnen. usch, det räcker ofta med att jag bara hör ordet "våldtäkt", zappar förbi något på tv som påminner om knark elr liknande så övermannas jag av sorg. jag har krälat på botten på flera sätt och vis och det är svårt att kännas vid. överdoser, psyk, våldtäkter, behandlinghem, förhållande med en galen man som förmodligen är en renodlad psykopat, blivit misshandlad etc. fan, nu gråter jag. vad ska man göra av alla minnen? vill bara gömma mig, men det finns likom alltid där.
03:03
orkar inte spy en gång till idag. blir väl fetare istället, okej då. helvete vad jag hatar mig själv. nu ska jag försöka somna bland kaksmulor på lakan jag borde bytt för länge sedan. kommer att sluta som vanligt med att jag ligger och vrider och vänder mig i sängen och river mig på låren i ren frustration. sen kommer jag antagligen ge upp, tända lampan och se på någon dokumentär eller skriva ännu ett patetiskt blogginlägg.
varför ska livet handla om att stå ut? hur länge? varför?
les temps sont durs pour les rêveurs
somnade till slut. sov 06-11 då väckarklockan antastade mig. fem timmar räcker inte för att jag ska må bra, men det räcker för att fungera. var på samtal, det gick ok. jag tog upp en viktig sak, något jag borde fokusera mer på; bygga upp min självkänsla och faktiskt uppmärksamma framsteg. jag är skeptiskt till alla dessa självkänslaböcker. eller det hjälper säkert en del, men det känns som att det står så mycket plattityder som man själv redan vet. det gäller bara att verkligen uppmärksamma när tankarna blir extremt självanklagande och försöka fokusera om. och kanske skirva ner nåt bra man gjort varje dag. låter så fruktansvärt pinsamt pretto, men ska nog göra en må bra-bok. hmm,tips om hur man ska utforma den? skriva minst en bra sak som man gjort varje dag? vad mer? göra något för själv, typ hemmaspa etc, en dag i veckan? ge gärna tips!
pratade nyss med söta mimmi, vi ska dricka vin och spela spel hos mig på fredag, myyyyyyys ♥ :)
impulsklippte luggen... nu ser jag inte ut att vara fyra år längre; jag ser ut att vara typ tre, haha. aja, det blev rätt fint ändå.
hjärtat är lite crazy, men inga starka domningar i väntster arm längre. det är väldigt skönt. trodde nästan att jag skulle få en hjärtattack inatt.
so long homies!
If you are sleepless think about insomniac detectives in film noir classics...
04:20
har hjärtklappning, domningar i vänstra armen, känningar och stickningar. undrar om det är kärlkramp eller nåt? pågått nån timme. känns som att jag ska få en hjärtattack, men vem får det när man är 24 liksom. så jävla obehagligt det här.
det gör som mest ont på natten
det här med min rädsla för att gå och lägga mig börjar bli ett stort problem. jag vill inte. jag vågar inte. tror det handlar om att allt gör så förfärligt ont när jag inte har något att distrahera mig med. att försöka somna är en ren plåga. vrider och vänder på mig och vill bara skrika rakt ut. men man kan liksom inte bara strunta i att sova, då kommer mitt mående bli ännu värre.
04:20
kräks, röker och stirrar. la dolce vita.
i mig bor en parasit som river sönder mitt inre.
vad ska jag göra? mina strategier är desperata och usla.
04:35
You never come back, not all the way. Always, there is an odd distance between you and the people you love and the people you meet, a barrier, thin as the glass of a mirror. You never come all the way out of the mirror; you stand for the rest of your life, with one foot in this world and one in another, where everything is upside down and backwards and sad
12:13
om fem min ska jag iväg för att göra "testing". det ingår i adhd-utredningen att göra ngt slags test med klossar och siffror m.m. verkar som ngt typ av intelligenstest, men jag antar att det har att göra med hur väl jag kan koncentrera mig. vet inte hur tillförlitligt det är att göra sådana test efter att endast tre timmars sömn, ingen frukost och en del ångest... blä, jobbigt att sitta med ett sånt test i två timmar. så trött. men skönt att få det gjort. sen är det iväg på jobb.
no matter what Aristotle and the Philosophers say, nothing is equal to tobacco
är hemma hos lilla bror och myser. vi har köpt tonvis med olika frukter och gjort en fabulös fruktsallad. nu dricker vi lite vin och ser på "litte bättre". tycker programmet har ett supersmart koncept. ikväll är det petters tur *happyface*. petter är skön som fan.
snart kommer kussarna och då ska vi se på film.
vill väga mig snart! men är ingen idé eftersom jag har mens. vätskan you know. har ätit ganska lite sen jag kom hem från frankrike i tisdags, men igår spårade det tyvärr ur. först tog jag den där stora kvällsfikan jag skrev om. efter det kom så klart en stor oro och ville bara zombie-äta. men lyckades tygla matmonstret genom att försöka sysselsätta mig. men sedan när jag skulle gå och lägga mig.... jag var visserligen ofantligt trött, hade ju inte sovit på typ 40 timmar. men gå-och-lägga-sig-momentet skapar av någon anledning alltid oro och rädsla. liksom bara nu, när jag tänker på att jag måste gå och lägga mig senare ikväll, får jag ont i magen. hur som helst; hanterade gå-och-lägga-sig-stressen genom att moffa i mig en halv sats chokladbollar. orkade faktiskt inte moffa mer än så eftersom jag ätit så lite i flera dagar. men ändå... well, lyckades somna sen och sov i tolv timmar. skönt.
så nu vet jag inte alls hur det står till med vikten... några kalorifattiga dagar och en hetsnatt... borde kanske bli plus-minus-noll, men det känns verkligen som att jag gått upp. spegeln visar en mysmullig tjej med mojsigt ansikte. blä. men i och för sig är jag ju lite svullen pga mensen. på måndag kan jag nog väga mig. brukar bara ha mens i två, högst tre dagar.
yes, very important shit indeed. för övrigt röker jag som en abnormal skortsten. hur fasen har jag lyckats komma upp i två paket om dagen? måste vara insomnian. jag kommer bli en sån där rynkig kärring med rökröst. usch, min STÖRSTA JÄVLA RÄDLSA ÄR ATT BLI EN RÖKRÖST WHITE TRASH FET KÄRING. men ibland känns det som att det är mitt öde eller nåt. men jag har ju bra smak, kan man verkligen vara white trash då även om jag eventuellt kommer uppfylla de andra kriterierna? vette fasen vad jag snackar om. det tredje vinglaset börjar verkligen kännas.
nej, varför inte lätta upp det hela med fem fantastiska Ernst-citat:
1: Här sitter jag och känner in rummet.
2: Åh, kära nån, vilken dag. Jag är så full av intryck.
3: Det här med att sitta så här och tälja, det är någonting jag tycker är väldigt skönt.
4: Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.
5: Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting.
Ernst Kirchsteiger
mvh/mensmulliga matilda
ps! fan kom på ett till gudomligt ernst-uttalande: Jag är nog den som gett plexiglaset ett ansikte.
he is the man. fan, om jag var plexiglasets ansikte liksom...
koyaanisqatsi
hopi-indianerna, en del av usa:sursprungsbefolkning, har alltid trott att människans oförmåga att leva i balans med världen till slut kommer leda till jordens undergång. "koyaanisqatsi" betyder ungefär liv ur balans/i kaos. blir så ledsen när jag tänker på naturatastrof efter naturkatastrof som dödar och gör livet plågsamt för så många i världen just nu. och känns det inte som att det på bara några år har eskalerat? jorden är arg på något sätt. vi människor bryr oss för lite. mycket snack men lite verkstad så att säga.
det fins en asball dokumentärfilm om koyaanisqatsi frå 1983 av godfrey reggio. väldigt konstnärlig och maffig. checka in den!
jag vet inte varför jag skriver om detta. men det finns så mkt allvarliga och viktiga saker i världen, och känner väl ibland att jag fastnar i mitt eget kaos när det finns så mkt lidande i världen. känner mig lite skyldig. självfixerad. men också en slags sorgsen hopplöshet gentemot människans förmåga att förstöra. idealister förändrar mer även om de blir kallade naiva, skulle vilja vara mer sån. men vet inte ens om jag kan ro bot på mitt eget koyaanisqatsi.
when sorrows come, they come not single spies, but in battalions.
There is never a sudden revelation, a complete and tidy explanation for why it happened, or why it ends, or why or who you are. You want one and I want one, but there isn't one. It comes in bits and pieces, and you stitch them together wherever they fit, and when you are done you hold yourself up, and still there are holes and you are a rag doll, invented, imperfect. And yet you are all that you have, so you must be enough. There is no other way.
överkommligt labil brud berättar
oh dear, nu har jag kommit in i någonslags övertröttsfas som gestaltar sig i flamsighet, hyperaktivitet växlat med en plötslig känsla av att gud jag är så helvetes trött att jag skulle kunna däcka ihop. sen går det över till det flamisiga stadiet igen med speedat skämtande med mamma. skönt iafl att den smått psykpotiska känslan gått över. hehe, det här känns som värsta forskningsexperimentet i insomniareaktioner. hehe, kanske skulle vara uppe ett dygn till och se hur psyket och kroppen reagerar då. FUCK NO. jag ska banne mig sova åtminstone ngra timmar i natt!! this shit is exhausting...
jag kusien och moster ska gymma imorgon klockan ett. kommer nog bara powerwalka på bandet eftersom jag i vanlig gudsförgäten ordning blivit förkyld. har verkligen sämst immunförsvar. är förkyld i nästan två veckor och sen är jag frisk ungefär lika länge och sedan börjar det om. det är inte minst irriterande eftersom jag brukar köpa månadskort på gymmet men bara är frisk nog att träna halva månaden.
åh nu kommer den där enorma utmattningen igen........ så sliten.
mitt och kerstins samtal idag var förresten bra. vi snackade en del om att jag måste försöka arbeta med att få till rutiner i livet. och träna mig på att hålla reda på viktiga saker. försöka påminna mig om att plånboken ska vara i facket, väskan ska vara stängd osv. haha, är typ tre år. glömska, oordning och virrighet skapar en del kaos i mitt vardagsliv... får se om det har med adhd att göra.
var helt speedad när jag var hos henne. övertrött och snackade i 180. hatar att jag råkar avbryta folk ibland. kan bli så engagerad när jag ska prata. ibland känns det att vad jag än gör så är jag lite för mkt. eller i vissa fall för lite.
orkar inte skriva nåt mer nu...
btw, jag åt två lussekatter, två bitar mörk choklad, ett glas mjölk och en macka nu ikväll. vet inte om det var en överätning? men fick en del ångest. men hanterade iafl inte ångesten genom att moffa i mig mer. det känns skönt nu. men blir nere när jag ser fröken chubby i spegeln (varför har vi speglar ÖVERALLT i detta hus?!!).
over and out
hej sinnesförvirring
varit vaken i 32 timmar och allt börjar kännas obehagligt surrealistiskt. ljudet från teven dånar makabert. allt är lite felstämt. borde egentligen ta theralen och försöka sova. jag vet inte vad det är för konstig rädsla som hindrar mig.
jag vet inte ens om jag är riktigt vaken nu. allt känns som i en dröm. inget stämmer liksom.
jahopp, är det här dagen då matilda tappade greppet för gott? då hon slutligen anslöt sig till sitt rätta element; hundra procent vansinne...är det nu jag inte orkar mer?
är inte helt allvarlig i det jag skriver, självklart inte. men ibland undrar jag, hur kaotiskt kan allt bli innan själen går i tusen bitar och flyger runt i ett virrevarr?
kram / er halvpsykotiska matilda
