finnsdetenplatsformig

                      
                  
                     

                
varit vaken i 32 timmar och allt börjar kännas obehagligt surrealistiskt. ljudet från teven dånar makabert. allt är lite felstämt. borde egentligen ta theralen och försöka sova. jag vet inte vad det är för konstig rädsla som hindrar mig.

jag vet inte ens om jag är riktigt vaken nu. allt känns som i en dröm. inget stämmer liksom.

jahopp, är det här dagen då matilda tappade greppet för gott? då hon slutligen anslöt sig till sitt rätta element; hundra procent vansinne...är det nu jag inte orkar mer? 

är inte helt allvarlig i det jag skriver, självklart inte. men ibland undrar jag, hur kaotiskt kan allt bli innan själen går i tusen bitar och flyger runt i ett virrevarr?

kram / er halvpsykotiska matilda