I have gained and lost the same ten pounds so many times over and over again my cellulite must have déjà vu
blivit ännu mer förkyld. är matt och vilar i sängen. kollar på the city och äter pepparkakor *ångest*. men har ingen aptit och kunde inte tänka mig att äta vanlig mat. gah, olivia är en sån bitch! undrar exakt hur mkt som är uppgjort i serien?
ingenting känns bra. ärligt talat känns allt meningslöst. tomt. varför denna mellankoli, och hur kämpar jag emot något så abstrakt. det känns omöjligt.
00:58
kollade på tvprogrammet "inferno" en stund. de filmar innifrån st görans psykakut. känner mig ledsen. mycket hemska minnen. usch, det räcker ofta med att jag bara hör ordet "våldtäkt", zappar förbi något på tv som påminner om knark elr liknande så övermannas jag av sorg. jag har krälat på botten på flera sätt och vis och det är svårt att kännas vid. överdoser, psyk, våldtäkter, behandlinghem, förhållande med en galen man som förmodligen är en renodlad psykopat, blivit misshandlad etc. fan, nu gråter jag. vad ska man göra av alla minnen? vill bara gömma mig, men det finns likom alltid där.
03:03
orkar inte spy en gång till idag. blir väl fetare istället, okej då. helvete vad jag hatar mig själv. nu ska jag försöka somna bland kaksmulor på lakan jag borde bytt för länge sedan. kommer att sluta som vanligt med att jag ligger och vrider och vänder mig i sängen och river mig på låren i ren frustration. sen kommer jag antagligen ge upp, tända lampan och se på någon dokumentär eller skriva ännu ett patetiskt blogginlägg.
varför ska livet handla om att stå ut? hur länge? varför?
jag tycker den blonda är (som hatar olivia) är bitchig.. hatar henne!!
btw, det ska väl inte bli allt för meningslöst att vi träffas på fredag? :) saknar dig, puss
åh, tänker på dig! det blir bättre. det blir mycket bättre. och vet du varför? jo för att du är så himla stark. jag avundas din styrka, verkligen. det är inte många som har det som du men du klarar av det i alla fall. du är tusen gånger starkare än dem!
sv: och klart jag vet vad du menar, med tjockiskänslorna och med allt! det är så lätt att låta smart när man pratar om någon annan. önskar att jag kunde lyssna på mina egna råd själv. för i hjärnan är det så lätt att förstå allting, där är allt så logiskt. men hjärtat tar liksom inte till sig av de fina och smarta orden, de flyter liksom bara förbi.
kram
