same old story & my bitch is coming back :)
velade en halv evighet kring vilka träningskläder jag skulle ha på mig. egentligen handlade det inte så mycket om svart linne/grönt linne, utan att jag vill skjuta upp att äta så länge som möjligt. kokade sedan två ägg och skivade en tomat. la det på en tallrik. stirrade. petade ut gulorna och slängde dem. stirrade. slängde en halv vita. stirrade. beslöt mig för att packa in maten och ta med som matsäck på gymmet. efter att jag joggat 30 min på rullbandet vågade jag tillslut äta EN äggvita och lite tomat. det är så märkligt hur man fungerar. förra veckan slevade jag i mig nutella och tryckte i mig baguettesom om jag inte gjort nåt annat. men det var nattlig hets, "dåliga dagar" som jag skiljer från "bra dagar". och på det sättet strukturerar jag upp mitt liv och min självkänsla. dagar då jag ska vara bäst och får ångest av en äggvita och dagar då jag uppgivet och med självförakt vräker i mig mat. "jag är ju ändå usel och allt kommer ändå skita sig i slutändan".
i alla fall, joggade 50 min på rullbandet och rodde i tio min. sedan dess har jag mest slappat. huvudvärk och irritation antagligen pga blodsockerdipp. åt en halv knäckemacka med lite leverpastej. vid fyra.
nu till något BETYDLIGT mer positivt; min finaste älsklingskusin kommer till sverige imorgon. stannar till sön. hon pluggar i london. vi har alltid varit väldigt nära och har oftast kalaskul. vi har exakt samma humor och jag kan vara den avslappnade matilda jag egentligen är med henne. vi är som systrar (och hon är också readhead hihi).
strax ska jag och brorsan till willys. ska köpa BIZZARA MÄNGDER JULMUST LIGHT!!!!! i alla fall två ;)
kram
sv: jag vet, och ibland känns det som att det är bättre att skjuta upp hetsen med lite svält. då blir man i alla fall lite smalare, en litenliten stund i alla fall. jag menar om man nu ska vara olycklig kan man ju lika gärna svälta sig som att hetsa dagarna i ända, det känns ju så himla mycket bättre faktiskt. fast det är klart, inget av det är ju särskilt kul. men jag vet liksom inte hur jag ska ta mig ur det..
och jag är 17 och normalviktig. väger väl mellan 50 och 60, är tyvärr bara 162 lång :(
kram på dig, det blir bättre. det är jobbigt och tungt och allting är bara åt helvete men det kommer gå över och vi kommer att få slippa allt det här någon dag. (och jo, jag vet jag säger emot mig själv lite men det är ju trots allt så det funkar. vi måste tro på det någonstans långt inne även när allt är åt helvete, annars finns det ju ingen anledning att leva)
tusentals styrkekramar! tänker på dig vännen!
förresten är vi så himla lika. jag gör precis som du! ena dagen får jag panik och måste träna asmycket om jag har fått i mig lite över 500 kcal. en annan dag kan går jag bara och äter och äter de mest onyttiga sakerna efter varandra i bisarra mängder. det är så sjukt. dumt och fel, var är balansen liksom?
