diagnoser, identitet - då, nu och sen.
jag försöker förstå varför allt har blivit så mycket värre. även om depression och ångest funnits bakomliggande i somras, så var det inte så här illa. jag hade något slags hopp ändå. men nu helt plötsligt har jag tappat livsgnistan och allt gör så förbannat ont. även ångesten är mer intensiv. extremt intensiv vissa dagar. varför helt plötsligt? eller har det krypit på utan att jag direkt uppmarksammat det, för att sedan till slut inte kunnat förnekas? gud, så komplicerat jag uttrycker mig. ni fattar nog ingenting. men jag skriver i och för sig främst för min egen skull. för att jag når det väsentliga lättare när jag skriver. annars brukar jag mest vilja fly. i skriften flyr jag aldrig.
nästan så att man börjar tro att man är bipolär. inte för att jag haft direkt maniska perioder. nej, det har jag inte även om jag kan bli lite hypomanisk ibland. men det är nog drivet av ångest, flyktbehov och mitt behov att hålla upp fasaden som spralliga matilda. spralligheten ligger, eller snarare låg, i min personlighet.
vad är personlighet och vad är diagnos? är jag vimsig som person, eller har jag adhd? är jag en känslig person som lätt faller men även försöker flyga allt för högt, är det min personlighet eller tecken på bipoläritet? är jag bara traumatiserad? men nej, jag mådde dåligt redan innan jag blev utsatt för hemskheter. hur mycket påverkar medecinerna min personlighet? jag har läst att man ka få personlighetsförändringar av bland annat lyrica. hur mycket påverkar ätstörningarna mig som person? jag svälter i perioder, för att sedan äta som en tok. svälten borde ju göra mig mer ledsen och orolig, eller? ja, självklart.
så många frågor kring allt. hur det blev så här, hur jag blev sån här om jag nu egentligen är så här. oj, vad förvirrande allting blev i denna text haha.
för att återgå till det jag skrev om först. varför är jag så oerhårt nedstämd just nu? kommer att det gå över och hur snart i så fall? för jag är rädd vad det här måendet kommer resultera i.
(ha överseende med att till och med rubriken blev invecklad ;)
nästan så att man börjar tro att man är bipolär. inte för att jag haft direkt maniska perioder. nej, det har jag inte även om jag kan bli lite hypomanisk ibland. men det är nog drivet av ångest, flyktbehov och mitt behov att hålla upp fasaden som spralliga matilda. spralligheten ligger, eller snarare låg, i min personlighet.
vad är personlighet och vad är diagnos? är jag vimsig som person, eller har jag adhd? är jag en känslig person som lätt faller men även försöker flyga allt för högt, är det min personlighet eller tecken på bipoläritet? är jag bara traumatiserad? men nej, jag mådde dåligt redan innan jag blev utsatt för hemskheter. hur mycket påverkar medecinerna min personlighet? jag har läst att man ka få personlighetsförändringar av bland annat lyrica. hur mycket påverkar ätstörningarna mig som person? jag svälter i perioder, för att sedan äta som en tok. svälten borde ju göra mig mer ledsen och orolig, eller? ja, självklart.
så många frågor kring allt. hur det blev så här, hur jag blev sån här om jag nu egentligen är så här. oj, vad förvirrande allting blev i denna text haha.
för att återgå till det jag skrev om först. varför är jag så oerhårt nedstämd just nu? kommer att det gå över och hur snart i så fall? för jag är rädd vad det här måendet kommer resultera i.
(ha överseende med att till och med rubriken blev invecklad ;)
Kommentarer
Trackback
