i sverige igen - NU JÄVLAR
vet inte riktigt vilket tillstånd jag var i exakt när jag skrev förra inlägget, haha. hade druckit en massa vin och hoppat runt i regnet. när jag skulle betala hade jag tappat plånboken. som tur var verkade de förstående och jag betalade istället dagen efter. men det jobbiga är att det här är typ (överdriver inte) nionde gången 2010 som jag måste gå till nordea och ansöka om nytt kort och leg. förra gången var bara en månad sedan och tanten i kassan var lite grinig över att jag tappat kortet så många gånger. fasen vad jag skämdes. och nu måste jag gå till banken och skämmas igen... funderar på att åka in till stan på nordea bara för att slippa risken att konfronteras med samma banktant. hur kan man vara så innibaqsken förvirrad? jag börjar bli mer och mer säker på att jag har adhd...
hetsåt inatt... fet fetast. men NU, nu jävlar. synd att omstarten inte blir den FÖRSTA nov, men får se det som att omstarten blir första dagen i sverige (idag alltså). landade för några timmar sedan. hade panikångest på planet och satt mitt emellan två tanter och kände världens klaustrofobi. sedan började jag gråta men försökte dölja det. kunde helt enkelt inte sluta gråta! men folk trodde nog bara att jag var flygrädd, men jag var bara utmattad av ångest och mådde så dåligt över alla hetsätningar.
idag har jag bara ätit två frukter. tänker inte äta mer idag. får se hur det blir imorgon. men måste bli av med alla kilon jag gått upp.
i slutet av sept: 54
i mitten av okt: 59 (!!!!)
innan frankrike: 56 någonting
vägde mig för nån timme sedan: 58,9
usch. i slutet av den här veckan ska jag inte väga över 57. är tanken. om jag slipper hets kan jag klara det. vill inte äta alls.
vansinne, dekadens och kärlek. död eller liv, en småsak. regnet är vackert.
jag älskar att vara full och springa runt i regnet. På gränderna i en stormig stad. Jag springer, springer fasansfullt snabbt. men det är ingen ångestladdad flykt, det är ett äventyr. den gamla matilda finns inte. den nya matilda springer runt i sin söta kläning i smattrande regn, fri, kanske även vacker. när man redan nigit för döden finns det så mycket att känna. sista smattrande regndansen. sista glaset vittvin vid en stormig hamn. sista kärleken till livet.
och nu sitter hon i en trygg hörna på en bar. ägaren ler, tänker kanske, där är den där konstiga filuren igen. den kedjerökande flickan med ostyrigt hår. han bjuder mig på nötter och oliver.
diet coke dans un petit bar près du port
det regnar som satan här! så himla trist, finns ju inget att göra när regnet öser ner. jag har haft väldigt stark ångest hela dagen. brukar lösa det med powerwalks men det går ju inte i det här vädret. sitter på favvobaren och dricker cola light. jag ska inte äta idag är tanken. har hetsätit eller överätit i stort sett hela oktober. känner mig stor som ett hus. magen är enorm. låren är slappa. ansiktet rundare än vanligt. står knappt ut att finnas i denna kropp. känslan är så stark att jag åter igen bestämt mig för att sluta äta. blir lite trixigt eftersom jag äter middag med föräldrarna. men ska försöka hitta på en ursäkt. kanske säga att jag har stark mensvärk och mår illa.
alla är så sociala i frankrike. hemskt mysigt faktiskt. tog skydd inne på en liten pub när regnet öste galet. där stod typ 50 gubbar och drack rose och öl elva på förmiddagen. haha frankrike. pratade med en gubbe och hans lilla barnbarn. liten söt treåring. köpte en croissant till lillkillen och han tackade extremt artigt. så söt. gubben tyckte inte jag skulle röka Gauloises, han sa att det bara var stora tuffa män som rökte dem haha.
skriver nog ointressanta saker just nu. må så vara you guys!
och tack tack linda för ditt mail, jag svarade dig men sen bröts internet-täckningen ett litet tag, så jag vet inte om det kom fram?
and i do not enjoy the ride...
salut!
alltså, jag har befunnit mig på onödigt riskabla eskapader :( i förrgår hade jag ångest och var uttråkad så jag bestämde mig för att åka till antibes och ta en öl. hamnade på en engelsk bar, där 90% av alla där jobbade på en lyxjakt och hade kvällen ledig. snackade först med några trevliga engelsmän men hamnade till slut vid ett bord med två fransmän. de jobbade tydligen också på båten. i alla fall; efter att de bjudit mig på några drinkar beslutade vi oss för att gå vidare till ett annat ställe. där drack vi några öl och hade det trevligt. ena snubben gick hem medan den andra kille följde mig till tåget. det sista hade tydligen redan gått så vi gick hem till killen, som hade en jättesöt liten lägenhet i antibes. där tog vi en del kokain (dum grej nummer 1). vi hade faktiskt redan på andra stället tagit några linor på toan. vi snackade dansade och hade oskyddat sex (dum grej nr2). vid sex på morgonen får jag ett infall och bestämmer mig för att ta mig hem. började få lite dåligt samvete pga att pappa kanske oroade sig. jag gick upp mot vägen och började lifta (dum grej nr3). varför kollade jag bara inte om tågen hade börjat gå igen?! det är som att jag inte bryr mig. jag orkade (?!) typ inte gå upp til tågstationen.
till slut stannade en bil där en gubbe sa att jag självklart fick skjuts. efter halva vägen började han ta på mig mellan benen medan han körde och tjatade om kyssar. jag sa artigt nej och försökte försiktigt putta bort hans hand. han frågade om, jag ville tjäna en slant (suga av honom). jag sa nej, han tafsade mer intensivt. han var verkligen asäcklig. tjock och med ett rosslande skratt. ju mer han tasade ju mer skrattade han. jag ljög, pekade på ett hus och sa att jag bodde där och att min pappa väntar. tackade för skjutsen. han saktade ner och jag slängde mig ur bilen innan han ens hade hunnit stanna. när jag rusade iväg skrek han efter mig "lilla fröken, du får en rejäl slant om vi knullar".
så befann mig någonstans vid en stor väg. jag var tvungen att gå 50 min innan jag kom hem. jag förstår mig inte på mig själv riktigt. varför bryr jag mig så lite? ibland undrar jag om jag omedvetet vill ta oödiga risker. liksom för att understryka hur lite min existens är värd.
aja,igår var jag ett vrak och åt nutellaburk efter nutellaburk. gjorde även lite nytta och agerade tolk mellan rörmockaren och pappa. toaletten behövde bytas. han var gullig den där lilla förvirrade rörmockaren. när han var klar sa han stolt "aah, c'etait mon premier double-wc" och log stort. ("det var min första dubbel-wc ".) jag sa grattis och vi skålade i lemonad. haha, lite kul. vettefasen vad han menade med att den var dubbel.
nu ska jag i alla fall beställa en cafe double (en dubbelexpresso). om man beställer kaffe i frakrike får man alltid en expresso. man måste säga "cafe americaine", alltså amerikanskt kaffe för att få en vanlig kaffe. och till och med då är den fett mkt godare och starkare än i sverige. you gotto love it.
ciao
fumer,boire,vivre
Sitter på en uteservering vid strandpromenaden. Andra stället där jag inte får anslutning trots att jag skrivit in deras nätverksnyckel. Konstigt. Men jag känner till ett litet område vid stranden som man kan hitta nät, moahaha. Går dit efter jag druckit min heineken. Detta skriver jag i word, publicerar sen.
Älskar dessas små söta barer och restauranger där en man får en kir eller en öl för tre euro. Dessutom får man en skål jordnötter/oliver eller liknande på köpet. Och oftast har man tillgång till deras internet (nörd). Bläää, synd att det inte verkar funka denna gång. Då skulle jag kunna ta en till öl här medan jag internördar.
Resan har gått smidigt. Var tvungen att gå upp tidigt, men hör och häpna, jag lyckades sova hela flygresan. Så himla skönt.
Under dagen har det varit runt 20 grader och sol. Fantastiskt. Faktiskt legat på vår terrass och solat i bara bikini. Har fått några triljoner fräknar till. Jag hoppas verkligen att solen ska ge mig lite ny energi. Ångesten har faktiskt inte varit så farlig idag. Att ligga i värmen i solen är väldigt ångestlindrande. Åh jag passar fan inte att bo i Sverige. Det är i solen jag ska vara.
18:12
Yeeeey! Gick till en rätt schysst launchbar där internetet funkade. Här ska jag dricka en kir och kolla bloggar. Finns inte så mycket annat att göra ikväll. Pappa och jag har redan ätit middag och vi har typ bara tyska kanaler. Vilket är underligt, då vi befinner oss i Frankrike.
Nu kom min kir och jag fick visst chips till. På förra stället fick jag tacos till ölen. Jag rörde dem inte. Kommer inte röra dessa chips heller. Orkar inte tillhörande ångest även om jag av min uppfostran vill utnyttja allt man får gratis och aldrig slänga mat.
Skriver astrista grejer men vad fasen. skriver mer senare. Mmmm persiko-kir är tusan godare än svartvinbärskir. Noterat!
côte d'azur
man kan se vår lägenhet på den här bilden. de rosa taken. imorgon drar jag. jag hoppas verkligen att det ska ge mig ny livsgnista. ska ta långa promenader, dricka god expresso, sitta på favvobare och ta en kir eller två. jag kommer antagligen vara inne på internet då och då. so long!
två timmars sömn i alla fall!
(X) skriva kort till anna, packa in bröd
(X) möte på beroende
(X)hem, fixa tvätten, packa klart
(X)gå ut med voffsingen
()planera simlektionen lite kort, kolla buss etc
()jobba
()till lägenhet och städa
()ringa malinda
()ringa helena
()kolla mail
fasen vad degig i huvudet man blir av lyrica ibland. typ svårt att tänk. håller på att trappa ner eftersom min doktor äntligen fattat att de är beroendeframallande. jag misstänkt det och frågade för länge sedan, men då tyckte hon att det var absurt. jag tror inte riktigt jag gillar min doktor. hon är liksom kall och ibland en aning nedvärderande. känner mig alltid som en värdelös människa efter jag varit hos henne. och jag vet intre ens varför, hur hon gör det. för hon är ju proffsig, men det är något...
undrar om dessa konstiga myrkrypningar beror på nertrappningen. who knows. psykofarmaka är väldigt oförtsägbart.
oops, måste rusa.
14:43
mitt liv som hund
om jag vore hund skulle jag var lika fashion som denne stilige herre:
troligtvis lika knubbig som denna madame. hoppas på att jag vore lika söt, vi har lite samma hairstyle:
och jag skulle gärna ha en söt liten kärlek. har varit lite tomt med det i min mänskliga form:
antagligen skulle jag vara en liten adhd-hund:
vad enkelt allt vore. bara äta, chilla och mysa. inga stora existensiella kriser.
insomnia och eskapism
i alla fall: till slut gick jag in till köket och hämtade kakor. hade en inre dialog innan. vill ju inte blir fetare, me stod inte ut. tänkte att sockret kanske skulle dämpa. men kände mig lika nere som innan jag moffat i mig kalorierna. samt självförakt; den begynnande fetman gör mig inte direkt mer älskvärd. brände mig på armen med en cigg. fet. ful. fet. ful. till slut gjorde jag tyvärr det som jag lyckats hålla mig ifrån mer än en vecka: kräktes. lite lättnad efteråt. kontroll. vägde mig. försökte sova igen. men gav nyss upp. klockan är snart fyra på morgonen, det blir antagligen ingen sömn inatt. är för orolig. dessutom har jag myrkrypingar i benen. väldigt konstigt.
whatever. när det känns så här har man egentligen ingenting att förlora. jag bryr mig inte om mig själv överhuvudtaget. farligt. men det som gör att jag inte ger mig hän i destruktivitete är min familj. alla som bryr sig. jobbigt att jag måste ta hand om mig själv när det skulle vara enklare att skita i allt. men jag älskar min familj.
ångrar egentligen inte att jag spydde. bara jag inte fastnar i det igen. det får bara vara en nödlösning. däremot var det dumt att bränna mig på armen. men bränt mig så högt upp på armen. så våtdräkten täcker det värsta när jag är simlärare.
strategier... borde hitta andra strategier. men ingenting är effektivt. bara det som är destruktivt. synd. kanske kan jag komma igång med träningen igen. känner mig svimfärdig hela tiden, jag tror det är ångesten. det har gjort att jag inte kunnat träna. men kanske jag orkar promenera en del i frankrike.
fan vad jag är stressad! så himla onödigt att vara stressad för småsaker! som att jag måste packa färdigt, städa lägenheten eftersom min vän ska bo i den när jag är borta samt jobba två timmar. jag hinner! men hade varit lättare om jag fått lite sömn.
tagit laxerande så magen är hyfsat platt. ska försöka lära mig att andas med magen. vågar nog fokusera på den nu när den är platt.
faaaasen vad jag svamlar. je m'excuse. men det är skönt att skriva, en accepterad flykt. till och med kreativ. well nu blev det svammel igen. nej, ska kedjeröka och försöka fokusera på nån bok.
04:02
det vore mysigt om min lilla hund kom hit och la sig vid mig. hon brukar ligga på min mage. men hon föredrar oftast att sova vid pappa. tror att det är för att han har sån ro i sömnen. rör sig ingenting. min lilla hund ligger gärna nära en och sover, men är rädd för att bli mosad ;). lilla plutten.
undrar hur många cigg jag rökt idag. måste blivit två paket nästan... dumt att slösa mina få slantar på cigg. haha, mycket som jag konstaterar är dumt. mycket konstaterande och lite mothandlingar. har aldrig försökt sluta röka. vet att jag inte skulle orka. är inte tillräckligt motiverad och är hemskt fysist beroende. trots att jag toksnusar när jag flyger så springer jag ut med min väska när jag landat för att röka.
träffade många fransmän på kthfesten. de var lite jobbiga men det var kul att prata franska. hur som helst, de hade alla precis slutat röka. fransmän liksom!!? hallå, vart är världen på väg. något land kan väl fortfarande vara lite sådär charmigt dekadent?! alla är så himla VETTIGA. och fräscha. undrar hur man blir vettig? det måste nog komma innifrån. jag är nog den ovettigaste människan jag känner till, haha. och ganska ofräsh.
jag och helena konstaterade att vi är lite ofräscha. inte sådär tjejiga och superhygieniska och ganska så karaktärslösa och liksom "för mycket". röker för mycket, skrattar för högt osv. jag gillar det med helena, att hon är lika ofräsh som jag alltså. haha.
gud, vad fan skriver jag om? wops nu har det gått ännu en kvart. kaffe? hmmmm. damn, är så jädra trött.
04:55
jag har tänkt på en sak. när folk beskriver hur jag ser ut säger de ofta att jag ser "personlig ut". hur fasen ska man tolka det? är det ett fint sätt att säga att jag är ful? fast jag har ifs gansa galet hår. kanske är det som de menar. något annat störande är att jag måste visa leg ÖVERALLT. det har till och med hänt TVÅ gånger när jag skulle köpa energidryck (15 års åldersgräns). hallå, alltså tror de att jag är 14 eller under! en gång när jag glömt mitt leg frågade jag pappa "ser jag ut som ett barn eller?". pappa "ja". haha. svar på tal.
skulle köpa cigg vid en liten kiosk vid jobbet. turken där sa att det var ok fast jag inte hade leg men "han fattade att jag knappast var över 17". nästa gång jag gick dit tog jag med leg för att visa honom. han blev typ helt chockad "86:a?!! neeej du skojar. 86:a!". sen sa han att jag "gjort bra jobb" och att jag skulle hålla mig så. sen friade han. (jag avböjde).
fast jag ser rätt sliten ut (tycker jag). alltså ser jag typ ut som en sliten tolvåring eller nåt. jag tror inte det är en najs look. äh haha jag vet inte.
stå ut
jag måste fortsätta leva på autopilot. tankar som att eländet aldrig tar slut, måste jag försöka ignorera. som kerstin säkert skulle säga; det är klart att det kan bli bra. jag måste försöka tänka så, även om känslan är den motsatta, (jag är värdelös / smärtan kommer aldrig att ta slut/jagär bara en belastning / hur ska jag orka en dag till? etc).
autopilot autopilot autopilot. om inte för min egen skull, så åtminstone för min omgivnings skull. även om jag aldrig kommer någonstans här i livet, så existerar jag i alla fall, och det är ju.....nåt? skulle bli hemskt jobbigt för mamma om jag gav upp. så jag får väl fortsätta stå ut (känns som att det i slutändan är det allt handlar om).
dvala och myller, plågsamma paradoxer and who the fuck cares?
jag försöker glädja mig åt att jag inte hetsåt igår (men jag åt tre kvällsmackor och är knappast mindre fet idag). jag försöker glädja mig åt att jag vågade ut i nattvimmlet igår (men det sedvanliga leendet och sociala hyperaktiviteten är sedvanligt ansträngande och...skriker osäkerhet och smärta). jag försöker glädja mig åt att jag lyckats övertala M Magasin att göra ett reportage med min moster (men känner mig lika okompetent och värdelös som vanligt). jag försöker glädja mig åt att jag ska till södra frankrike på tisdag (men oroar mig för att jag ska hetsäta upp föräldrarnas godsaker på natten samt att mamma ska dricka för mycket).
jag försöker även inse att min vikt inte är detsamma som mitt värde som människa och min rätt att existera. det är nog det svåraste.
jag har ångest, men det är en självklarhet. mörkret är förutsägbart. livet är vagt.
17:55
jag hoppas att jag får ro till att läsa i frankrike. jag älskar att läsa men det är inte ofta jag känner mig lugn nog. men il faut profiter a l'occasion, när jag väl är i perfekt läs-stämning kan jag plöja böcker.
dessa böcker är nerpackade (de är noga utvalda eftersom jag bara ska ha med mig handdbaggage):
-Atlas över mänsklighetens historia (en bok med fakta om allt viktigt som hänt sedan neandertalarna fram till nu. mesopotanien, jesu födelse, alla krig, samtiden med mera. ni fattar nog.)
-Biographie de la faim, Amèlie Nothomb (ska läsa om den, den är vacker)
-Ensemble, c'est tout, Anna Gavalda (ska läsa om)
-The movable feast, Ernst Hemingway (om hans ungdom i Paris)
-Doktor Glas, Hjalmar Söderberg (ska läsa om)
-Svenska skrivregler, svenska språknämnden (ja hehe, lite nördigt, jag vet)
-Flickor med ADHD, kommer inte ihåg namnet på författaren
+två böcker till av Nothomb. kommer ite ihåg vad de heter och de är nerpackade
hoppas jag får lite ro till läsning. för övrigt har jag formbröd i ugnen. mina specialare med många olika frön. ska ge ett ut av dem till anna på beroendemottagningen imorgon tänkte jag. hon slutar jobba där nästa vecka nämligen. oj, måste kolla brödet nu.
vinna mot monstret
nej det här går inte! galen ångest över senaste veckornas hetsätning. bilringarna. hur låren känns. vikten. allt. äckligt. jag får ta till drastiska medel (jag vet, det är dumt, men känner mig maktlös och panikslagen). fruktfasta. alla frukter och grönsaker förutom banan och avokado (pga deras höga kcalinnehåll) är tillåtna. nu har vi bara ett äpple och ett päron hemma. men får väl bli gurka och tomat resten av helgen. ska försöka frukt&grönskaksfasta tors,fre,lör,sön. nej, förresten, ska äta middag med brorsan på lördag och äta med moster på söndag...problematiskt. hm. får se hur jag gör med det. hur som helst, om jag inte måste äta pga mitt sällskap så blir det endast frukt och grönsaker. och så fort jag känner mig svag så får jag väl helt enkelt möta djävulen och kliv på vågen, se fanskapssiffrorna och därmed förhoppningsvis tappa aptiten.
15:25
jag undrar hur jag ska göra med lyrican. mår så dåligt utan den, även om den hjälper föga så är den tyvärr beroendeframkallande och utan den får jag abstinens av något slag. men aptiten ökar avsevärt. jag får helt enkelt vara starkare än kemikalierna. än så länge i alla fall. längre fram kanske jag kan trappa ner den. förhoppningsvis.
15:36
just nu är min blogg rätt mörk och jag kanske inte skriver så konstruktivt. om ni känner er triggade av mitt sätt att skriva om mat och vikt just nu, vill jag absolut att ni ska låta bli att läsa. jag vet inte riktigt vilka ni är som läser eller varför, men ser på min statistik att det är en del. snälla, sluta läs om det hämmar era friska tankar. jag känner ändå att jag vill vara ärlig i hur jag tänker och känner i bloggen. göra mig av med lite avgaser.
mon chaos intérieur
missade min tid på beroendemottagningen idag eftersom jag hetsåt hela natten, sov sockerkomasömn och pappsen glömde att väcka flickan som kan sova ett millenium. men fick tag på anna (sjuksköterskan) och som vanligt så blev hon inte arg. eh, hon har ett stoooort tålamod med min tendens att missa tider. hon berättad en tråkig grej; hon ska sluta. på måndag blir sista gången jag går hos henne. känns lite ledsamt, för jag tycker hemskt mycket om henne. hon har så himla varm utstrålning och visat att hon brytt sig på många sätt och vis.
jag tror jag ska baka mitt fabulösa formbröd till henne. eller är det roligare att få småkakor? kanske bakar både och.
annars: jämna plågor. haha, sån jäkla nihilist jag är nowadays. förlåt. nej just det, skall icke missbruka ordet förlåt ;). summa summarum: fetare än igår och fetare lär jag bli. ska verkligen försöka kämpa emot inatt i alla fall.
ska till gymmet med moster vid fyra. usch, hatar alla speglar som finns där.
je prends refuge dans le mauvais sens.
comment puis-je supporter?
je suis une erreur. je suis impuissant.
même si tu existes, Dieu,
pourquoi avez-vous l'humour si mauvais?)
plufstrollet/sliten tolvåring-look/fet fadäs/svullo med jordekorrekinder unt so weiter
FET. jag hatar det! jag vill inte se ut så här. fan. dessutom är mitt ansikte uppsvullet fastän det inte blivit så mycket kräkning. när går det över? nån som vet? eller har jag alltid haft så här plufsigt ansikte? kanske gått upp mycket mer än vad jag befarat. jag orkar inte se ut så här! det är så betungande. vill gömma mig och aldrig visa mig igen.
random shit
något helt random; jag har blivit marknadsassistent åt en operasångerska. det är sant :S än så länge suger jag.
edit: hjälper moster lite med pr för hennes operasalong. men det lät coolare som jag skrev ovan. ;)
och jag skäms som en hund. en fet byracka.
nu MÅSTE jag verkligen ta mig ur hetsätningen. innan jag är lika fet som som för ett halvår sen. och det går snabbt. nån vecka till så är jag där...
FOKUS NU MATILDA!
ska inte fasta. inte skriva kalorischema. bara fokus på att inte hetsa. undvika livsmedel som triggar mig. kan bli lite svårt nu när jag lovat några vänner att äta pannkakor med dem ikväll. men det ska nog gå vägen om jag bestämmer mig för antal pannkakor innan. vill inte riskera hets genom att äta nåt kvällsmål efter att jag träffat mina vänner. så får antagligen somna hungrig. but that's life. b a r a j a g i n t e h e t s a r!
det är nätterna som är svåra. då alla andra somnat, jag är fortfarande sömnlös ångestladdad och deppig. men måste stå ut med det, att bli fetare kommer knappast hjälpa mig ur deppet.
något som är lite positivt (?) är att jag inte spytt så mycket senaste veckan (blivit fetare istället). samt att jag inte vägt mig så frenetiskt frekvent som vanligt (vågar inte se sanningen i vitögat). kommer nog inte våga väga mig förrän jag varit hetsfri i några dagar.
livet suger verkigen. men ska inte göra saken värre genom att bli fet!!!! FOKUS!
ett samtal på psyk
jag: jamen alltså om jag går upp tio kilo kommer jag bli ännu mer deppig. desperat. göra vad som helst för att gå ner.
kerstin: som vaddå?
jag: jag skulle skita totalt i drogfriheten jag byggt upp och köpa amfetamin
kerstin: jamen om du nu har adhd kommer du ju få svagt amfetamin! ritalina eller liknande. *tröstande min*
haha, var lite "fel" att uppmuntra en amfetaminlängtan, men lite roligt :)
på slutet när vi gjorde avslappningsövning:
kerstin: känn fötterna på vadhetere, jorden höll jag på att säga. nej, känn fötterna mot golvet. känn låren mot stolen.
jag: ehm kan vi undvika fokus på kroppsdelar? lite jobbigt med hur låren känns och så...
kerstin: ja vi struntar i det där. eh. dra ner axlarna och känn hur TUNG du är i stolen. TYNGDEN. nej oj, det blev ju fel...
misstolka mig inte. kerstin är jättebra. men ibland blir det komiskt ;)
när jag skulle gå föll jag in i ovanan att ursäkta mig för mkt:
jag: hejdå och förlåt för att jag var så hysterisk i telefonen.
kerstin: du nu SKIPPAR vi allt förlåt, okej?
jag: oj okej, förlåt. nej inte förlåt eeeeeh. förlåt? nej. hejdå!
för övrigt har jag just hetsätit och närmar mig gränsen för grav fetma. adieu.
döden
jag är så trött på det
pratat mycket med pappa om det här på senaste tiden. han är också feed up with it. jag har pratat med mamma om det här hur många gånger som helst, men hon vägrar förändras.
om ungefär en vecka ska jag resa iväg med föräldrarna. ska bli skönt, behöver verkligen ljuset. men är även orolig att mammas alkoholvanor kommer förstöra mycket.
vad fan ska jag göra?!
hur länge orkar man? jag kan inte fortsätta hantera allt med hetsätningen. hetsäter varje dag sedan kanske två veckor. nu spyr jag inte ens varje gång. jag går upp i vikt. vågar inte ens väga mig för att veta hur mycket. vill inte att det ska bli som så många gånger förr. att jag försöker självmedecinera depressionen med mat och skjuta upp i vikt. vet att jag knappt står ut med mig själv när jag gått upp fem kilo i vikt snabbt. för att inte tala om tio kilo. självhatet förgör. jag kommer bli desperat och kanske till och med börjar knarka för att snabbt gå ner. faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan. jag orkar inte med livet! vad ska jag göra?
jag tänker och tänker men vet inte hur jag ska komma ur det här!! ska jag be om att gå oftare på psyk? ska jag testa ny antideppmedecin? vad ska jag göra?!!!!!
diagnoser, identitet - då, nu och sen.
nästan så att man börjar tro att man är bipolär. inte för att jag haft direkt maniska perioder. nej, det har jag inte även om jag kan bli lite hypomanisk ibland. men det är nog drivet av ångest, flyktbehov och mitt behov att hålla upp fasaden som spralliga matilda. spralligheten ligger, eller snarare låg, i min personlighet.
vad är personlighet och vad är diagnos? är jag vimsig som person, eller har jag adhd? är jag en känslig person som lätt faller men även försöker flyga allt för högt, är det min personlighet eller tecken på bipoläritet? är jag bara traumatiserad? men nej, jag mådde dåligt redan innan jag blev utsatt för hemskheter. hur mycket påverkar medecinerna min personlighet? jag har läst att man ka få personlighetsförändringar av bland annat lyrica. hur mycket påverkar ätstörningarna mig som person? jag svälter i perioder, för att sedan äta som en tok. svälten borde ju göra mig mer ledsen och orolig, eller? ja, självklart.
så många frågor kring allt. hur det blev så här, hur jag blev sån här om jag nu egentligen är så här. oj, vad förvirrande allting blev i denna text haha.
för att återgå till det jag skrev om först. varför är jag så oerhårt nedstämd just nu? kommer att det gå över och hur snart i så fall? för jag är rädd vad det här måendet kommer resultera i.
(ha överseende med att till och med rubriken blev invecklad ;)
