finnsdetenplatsformig

ambivalent. haha, jag är fan ordet personifierat. det blev en normalstor frukost, för mkt ångest för lunch, en liten promenad och nu ett äpple. kompromissar med ätstörningen, men låter den inte härja fullt ut. det är medvetet, för jag orkar inte med ångesten men jag vet var jag hamnar om jag svälter.

pappa ska laga lax ikväll och jag ska äta. mer en så orkar jag inte bestämma just nu. kände ett tvång att träna, men tog en snabb promenad istället. hade ju ändå egentligen inte orkat dra mig till gymmet utan lunch och med träningsvärk från igår.

mitt liv är tomt. är ledsen för att jag inte orkar fylla det med intressanta studier, resor och ett socialt high life. men samtidigt försöker jag intala mig att det är ok. vissa har det värre! och kanske kommer det en tid då även mitt liv blomstrar. innerst inne vet jag att jag är kreativ och hyfsat intelligent. jag vet att jag är en social och intensiv människa egentligen. många behandlare/terapeuter har sagt att jag har mkt resurser (de gillar det ordet). men det gör ju inte saken bättre när man är förlamad av ångest och depression och äs och trauman och gud vet vad. det är nästan irriterande när jag ibland (sällan) tänker på att jag är ju en ganska smart tjej. för det gör det ännu mer frustrerande att jag slösar min ungdom på detta sätt.