finnsdetenplatsformig

                   
   

att vara simlärare var jättekul! jag tror att jag fått en liten vän för livet. sebastian fyra år, downs syndrom. han var föst jätterädd för att hoppa i. men efter en stunds kläng på mig med bus och skratt vågade han till slut lita på mig. jag höll honom under magen medan han sprattlade i vattnet och han var så stolt. han ville absolut inte gå hem när alla gått, haha. mysig liten grabb! och jag fick beröm både för proffsig livräddning och bra pedagogik. så det känns jättebra!

har sådan ångest nu efter att jag ätit. jag VET ju EGENTLIGEN att min middag var extremt nyttig och GI och allt, men det spelar ingen roll. ingen roll alls. ångesten finns där ändå. mättnad=ångest. hunger=irritation och snurrighet (är känslig för lågt blodsocker). men samtidigt är hunger=duktig. yrseln betyder att jag är stark och att svimma betyder att jag är duktig. det är ju inte så jag vill ha det egentligen men ätstörningen är lömsk och tar lätt över mitt JAG . matilda försvinner och hon tar över. jag vet vem hon är och jag vet vad hon vill men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till henne. ska jag älska henne? hata henne? problemet är att jag gör både och. det gör mig förvirrad. hon är klängig och elak men vi är bästisar.

nu ska jag vara konstruktiv och inte hantera ångesten med hetsätning eller vin. jag ska spela piano. ibland hjälper det och ibland går det inte ens att spela för att ångesten är för stark. men jag ska försöka nu. hållbara lösningar matilda. fly inte matilda.