finnsdetenplatsformig

ja vad ska jag skriva... same shit different day. nej det är inte riktigt sant. jag har varit på första mötet i adhd-utredningen. svarat på frågor om mig och mitt liv och fått tusen blanketter att fylla i. vissa saker som handlar om barndomen är svåra att svara på, då jag inte riktigt minns. dessutom är det svårt eftersom jag lätt blandar ihop bilden andra gett av mig och min egen upplevelse. NEJ, jag var inte en stökig unge men det var stökigt inombords. NEJ jag hade inga problem med studierna men det kan lika mkt bero på att jag har höga krav, är hyfsat intelligent och utövade strategier för att orka koncentrera mig. och så vidare, ni fattar vad jag menar. mina föräldrar har sett mig som den överintelligenta duktiga tjejen men som hamnade fel pga för höga krav. och det är väl delvis sant. men de har såklart inte kunnat se mitt inre kaos som funnits med så länge jag kan minnas, för jag är en bra skådespelerska.

det är som sagt komplicerat. dessutom ska en bunt blanketter fyllas i av föräldrar eller nära släkting/vuxen bekant som sett mig växa upp. men vem ska jag fråga? för mamma och pappa har skällt ut mig bara jag tagit upp adhd tidigare; deras DUKTIGA SMARTA har inte nån jävla dampstörning är ungefär deras syn. har försökt förklara att adhd är annorlunda hos flickor och att det finns varierande grad av diagnosen. kommer inte kunna få någon rättvis bild om de fyller i papprerna för de vill att jag ska vara "normal". kanske ska fråga min moster...hmm. jag vet inte. det känns bara så jobbigt att ta upp det här.

var simlärare idag och det gick väl okej. barnen är mysiga. konstigt bara att jag alltid ska ha sån ångest innan jag har ngt "måste" på schemat. får ont i magen och stressar upp mig. shit, skulle aldrig palla att ha lika mkt ansvar som de flesta andra har...