finnsdetenplatsformig

jag har sån fruktansvärd ångest. har haft det hela dagen. men jag har lovat mig själv att inte fly ifrån den idag. inga hetsätningar,överätningar ingen sprit, absolut inga piller. men det är ouhärdligt. cyklat runt området snabbt som fan, bort bort bort jag måste bort från det här.

varför har jag den här jävla ångesten?! det är alltid så nuförtiden och det ända som hjälper är saker som i längden bara gör det värre. kommer det alltid vara så här?

jag borde göra någonting vettigt, men är helt paralyserad. bara tanken på att ringa en vän ger mig rysningar. vill bara ha ett normalt liv.

förlåt att jag klagar så mycket.

--21:30--

mamma är hemma efter hennes resa och nu börjar allt jävla kaos här hemma igen. hon har skrikit på pappa hela dagen. åh shit nu är det verkligen stohej. de skriker och slänger dörrar. mamma är så jävla labil och arg hela tiden. allt vin hon häller i sig på kvällarna gör det inte bättre direkt. fan usch får så ont i magen när det är så här.

--23:30--

det blev för oroligt här hemma så jag sa att jag skulle ut och springa. pappa svarade "jag följer med, här hemma kan ma ju inte vara". mamma skrek "jävla bohemer, gör det ni era eländiga människor". jag fattar inte ens hur jag blir indragen i deras kaos om och om igen. jag ville egentligen inte att pappa skulle hänga med på promenaden. visst är det trevligt att promenera med pappa. men jag visste att mamma skulle bli arg och se det som att jag på något sätt valde sida och att vi "konspirerade ihop" oss.

det var så skönt att promenera. pappa berättade lite om när han skulle utreda kärnvapen under kalla kriget. han har varit med om spännande saker den mannen. pappa gick hem efter ett tag och sen sprang jag i tjugo minuter. nu känns det lugnare. mamma har däckat. pappa snarkar sött. jag har en tendens att vara uppe på nätterna. dels för att det är så lugnt när alla sover. men också för att jag är rädd för att försöka somna. man är så utelämnad till sig själv och man kan inte distrahera sig. dessutom drömmer jag mardrömmar ibland. det var oftare förr, men det händer då och då nu också. jag drömmer om våldtäckterna. förnedring, skam, rädsla. äckligt!

idag har jag ätit runt 700 kcal. inte kräkts. tagit två kortare cykelturer. 20 min promenad och 20 min joggande. jag måste verkligen ner i vikt nu. står inte ut! den här gången måste jag lyckas.