finnsdetenplatsformig

Vart är jag på väg? Är jag på väg? Eller är jag fastkedjad här i ingenstans? En dom tilldelade de svaga och ambivalenta. Jag vägrar mysa i offerkoftan, men är det ändå inte där jag hör hemma? Det jag slutligen är och kommer att vara. Ett offer för samhället, ett offer för mig själv.

Kom igen då! Jaga drömmen! Vilken dröm? Har jag ens haft någon? Var den verklig? Var den vacker? Låt mig tro att den fanns där! Låt mig tro att även jag var ett universum av åtrå och drömmar.

Hungern river inuti mig. Den primitiva hungern efter föda. Det får mig att känna mig levande. Men se! Jag åtrår något. Jag finns.