hej svullo!
hejståt och spydde nyss. aj aj min ömma hals. fet fetare fetast. hungrig som fan hela tiden. allt känns tungt. livet suger i allmänhet. i dont have what it takes for.....anything.
02:16
mår lite bättre nu. kändes så hopplöst ikväll. att jag ständigt hungrar ihjäl mig och inte "får" äta. att ständigt vara utsvulten är en hopplös och tröttsam känsla. är som mest hungrig på kvällarna (jag vet att det är för att jag äter alldeles för lite på dagarna...). och tillåter mig oftast nåt litet på kvällen. en grov macka med ett tunnt lager lätt&lagom till exempel. tyvärr slutat det oftast med typ åtta mackor och ngra kakor. vill bara få känna mättnad en stund! jag vill känna mig övermätt för att sedan hoppas på att jag kan/orkar spy.
HATAR att spy! men nöden har inge lag. vid hetsperioder utan kräkande har jag snabbt gått upp typ tio kilo. som alltid tagit minst dubbelt så lång tid att gå ner. samma jävla onda cirkel (oerhört smart matilda! och framför allt hemskt konstruktivt!).
jag har även svältperioder då jag nästan aldrig överäter. de käns trygga men är sorliga. kicken av att gå ner i vikt är sjukt beroendeframkallande och jag får lite bättre självförtroende. men orkar ingenting och den melankoliska känslan finns där konstant. men melankolin är ju lite lättare än ångesten. vackrare dessutom.
jag vet inte vad jag vill. självklart vore det otroligt skönt att kunna äta normalt. men då skulle jag väl väga kanske 60 och det skulle jag aldrig stå ut med. ser fint ut på många andra men absolut inte på mig. jag vet att det är en väldigt sjuk tanke att just jag skulle se grotesk ut med ett faktiskt väldigt normalt bmi. men fan jag kan inte hjälpa det! vet bara inte vad jag vill väga, hur jag ska kunna komma dit och sedan stanna där.
och det handlar ju absolut inte bara om vikten. jag vet att jag "skjuter upp" livet genom att fokusera på maten, vikten och kalorierna. för jag vet inte vad jag vill med livet. och även om jag skulle veta det så skulle jag aldrig klara av att nå dit. jag är för trött, för rädd, för odisciplinerad. maten är ett sätt att hantera livsångesten. ångesten och besvikelsen över att vara en misslyckad märklig människa.
hur som helst, jag är hungrig som satan som vanligt. blir många koppar te i natt och förhoppningsvis får jag lite sömn.
02:56
är det någon som läser denna blogg och är ätstörd samt varit med om sexuella övergrepp? mina ätstörningar började många år innan våldtäckterna. men jag ser ändå ett samband. jag förknippar smutskänslan som kommer då och då med känslan av att vara tjock och behovet av att bli mindre.
jag vill bli underviktig så att jag med större säkerhet kan veta att jag inte är tjock. det gör absolut ingenring att brösten försvinner. jag har inget problem med att vara "osexig". däremor vill jag vara vacker och smal. sexigheten undviker jag helst.
ibland när jag står i duschen blir jag hemskt medveten om min kropp och att jag, som alla andra, är en sexuell varelse. det känns jobbigt och äckligt. jag skäms. det första jag tänker på är att jag måste svälta och bli mindre. ett straff? en flykt? det är så komplicerat det där. tjock är äcklig är smutsig. är jag.
är det någon som har liknande känslor/erfarenheter?
02:16
mår lite bättre nu. kändes så hopplöst ikväll. att jag ständigt hungrar ihjäl mig och inte "får" äta. att ständigt vara utsvulten är en hopplös och tröttsam känsla. är som mest hungrig på kvällarna (jag vet att det är för att jag äter alldeles för lite på dagarna...). och tillåter mig oftast nåt litet på kvällen. en grov macka med ett tunnt lager lätt&lagom till exempel. tyvärr slutat det oftast med typ åtta mackor och ngra kakor. vill bara få känna mättnad en stund! jag vill känna mig övermätt för att sedan hoppas på att jag kan/orkar spy.
HATAR att spy! men nöden har inge lag. vid hetsperioder utan kräkande har jag snabbt gått upp typ tio kilo. som alltid tagit minst dubbelt så lång tid att gå ner. samma jävla onda cirkel (oerhört smart matilda! och framför allt hemskt konstruktivt!).
jag har även svältperioder då jag nästan aldrig överäter. de käns trygga men är sorliga. kicken av att gå ner i vikt är sjukt beroendeframkallande och jag får lite bättre självförtroende. men orkar ingenting och den melankoliska känslan finns där konstant. men melankolin är ju lite lättare än ångesten. vackrare dessutom.
jag vet inte vad jag vill. självklart vore det otroligt skönt att kunna äta normalt. men då skulle jag väl väga kanske 60 och det skulle jag aldrig stå ut med. ser fint ut på många andra men absolut inte på mig. jag vet att det är en väldigt sjuk tanke att just jag skulle se grotesk ut med ett faktiskt väldigt normalt bmi. men fan jag kan inte hjälpa det! vet bara inte vad jag vill väga, hur jag ska kunna komma dit och sedan stanna där.
och det handlar ju absolut inte bara om vikten. jag vet att jag "skjuter upp" livet genom att fokusera på maten, vikten och kalorierna. för jag vet inte vad jag vill med livet. och även om jag skulle veta det så skulle jag aldrig klara av att nå dit. jag är för trött, för rädd, för odisciplinerad. maten är ett sätt att hantera livsångesten. ångesten och besvikelsen över att vara en misslyckad märklig människa.
hur som helst, jag är hungrig som satan som vanligt. blir många koppar te i natt och förhoppningsvis får jag lite sömn.
02:56
är det någon som läser denna blogg och är ätstörd samt varit med om sexuella övergrepp? mina ätstörningar började många år innan våldtäckterna. men jag ser ändå ett samband. jag förknippar smutskänslan som kommer då och då med känslan av att vara tjock och behovet av att bli mindre.
jag vill bli underviktig så att jag med större säkerhet kan veta att jag inte är tjock. det gör absolut ingenring att brösten försvinner. jag har inget problem med att vara "osexig". däremor vill jag vara vacker och smal. sexigheten undviker jag helst.
ibland när jag står i duschen blir jag hemskt medveten om min kropp och att jag, som alla andra, är en sexuell varelse. det känns jobbigt och äckligt. jag skäms. det första jag tänker på är att jag måste svälta och bli mindre. ett straff? en flykt? det är så komplicerat det där. tjock är äcklig är smutsig. är jag.
är det någon som har liknande känslor/erfarenheter?
Kommentarer
Postat av: Elin
Sorgligt nog är jag också en i den gruppen. "Bara" två gånger i och för sig, men jag känner också äckelkänslan, den började sitta i på riktigt efter det. Svårt att beskriva varför man då börjar svälta, men det är nog som med ÄS. Man måste uppleva det för att förstå. Men i alla fall, du är lite lite mer värd att ha det bra om man är smal. Utan fett och valkar och lovehandles. Det är därför vi har det så svårt, det är så mycket som är kopplat till ÄS. Som t.ex många unga tjejer vill slippa kraven på att vara "duktiga", då går man in i ÄS värld istället. Där man slipper ansvar. I alla fall jag hade det som en del när ÄS verkligen blev en del av mig.
kram
Trackback
