finnsdetenplatsformig

                   


hej!

jag lyckades somna vid halv sex-tiden på morgonen. vaknade nio me lyckades somna om och vaknade tolv. så även om det tar förbannat lång tid att somna så har jag fått tillräckligt många timmars sömn.

vikt: 56,5

lyckades gå ner en del av paris-vikten igår. känns skönt. nästa delmål är 55,0 och jag hoppas jag kan nå det på någon vecka. kan gå om jag sköter mig riktigt bra.

tog över en massa kläder till lägenheten igår. mamma har äntligen gett mig nyckeln. men jag får endast vara där på dagarna och sova över en gång i veckan. men jag hoppas att jag snart får sova där mer. det låter ju mkt besynnerligt kan jag tänka mig att jag som 24-åring inte får bo i min lägenhet för mina föräldrar. men de har ekonomisk makt över mig, dessutom är min mamma FRUKTANSVÄRT kontrollerande. det hela har eskalerat till löjliga proportioner sen överdosen. jag förstår oron men nu har det faktiskt gått ett halvår sedan det hemska hände.

strax efter överdosen var det mina föräldrar som tog hand om mig efter jag blev utsläppt från LPT. jag var riktigt illa där an och kunde knappt gå. sedan kom fentanyl och bensoabstinensen och jag låg mest och skakade och svettades i min säng i flickrummet. det var en hemsk jul. efter ngra veckor var jag starkare men hade utegångsförbud. fick inte gå till affären ens utan att ngn följde med. det var så jobbigt. de litade verkligen inte på mig. men varför skulle de?

jag har mer frihet nu men jag måste ändå redogöra vad jag ska göra när jag går ut och jag måste ringa och jag måste vara hemma ett visst klockslag. men jag hoppas att jag u visat att jag är redo. ngt mamma inte förstår är att hur mkt hon än styr över mig rent praktiskt kan inget hindra mig om jag vill ta ett återfall. lögner eller att smita ut genom förnstret på natten med mera skulle lätt gå. men jag gör ett val om och om igen. jag ska INTE dit igen. och det är det där valet som är det essentiella.

jag går på mina samtalstider och att jag står ut i ångesten. eller nja jag använder ju maten som ångesthatering. men jag låter inte bensosuget ta över. eller tjacksuget. tjacket har varit ngt jag älskat pga av att jag orkar göra massa saker utan att äta. bensot har varit en skön dimma som låtit mig fly.

men som sagt. aldrig mer. och det kommer mina föräldrar förhoppningsvis märka att jag känner.

13:40

shit nu ringde de från beroendemottagningen och vill ha en tid. jag har i början av sommaren sagt att jag helst inte vill gå att kissa längre (haha alltså i en mugg där. annars är jag väldigt kissaktiv) och det har jag inte behövt göra på hela sommaren. nu ringer hans och vill ha en tid. antar att psyk vill att jag ska ta prover eftersom jag står i kö till en adhd-utredning. fan vilken dålig tajming bara! jag har ju varit ren hela sommaren men i paris rökte jag två gånger. jag ser inte att röka hash när jag är semester i sydeuropa som nåt återfall. jag har aldrig haft en dragning till det. men det gör ju så klart de på beroende. provet kommer visa positivt på hash och det kommer det säkerligen göra i flera veckor eftersom den drogen sitter i kroppen väldigt länge.

åh, bara inte detta riskerar utredningen! hans ska även sluta och jag ska börja gå hos nån gunilla. jag är lite orolig för att han ska sluta pga mig. han är världens snällaste men jag sa till min samtalskontakt på psyk att jag tyckte det var lite konstigt att jag måste kissa inför en man. trodde det fanns ngn regel att det ska vara en kvinna. hans är verkligen ingen skum typ men det är ändå lite obehagligt. hmmm ska fråga kerstin om det är pga mig. man vet ju aldrig...

blä. hatar urinprov. hatar att behöva gå upp dit och möta mitt gamla jag. hatar att jag kommer visa positivt för ngt så löjligt som hash, kunde ju lika gärna stått över jointen. det är inget som jag bryr mig så mkt om ändå.