nouveaux petits monstres mignons
varannat inlägg deprimerande varannat glättigt. verkar som att jag hittat min stil att skriva! ;)
chefen ringer och messar mest hela tiden om att jag ska vara stödledare på andras simlektioner och att jag ska vikariera för sjuka simledare. känns skönt att hon litar på mig men hela mitt liv är ett ända stor plask&lek, tumme upp tumme ner, baka pizza och neeeeeeeeeej-isak-om-du-springer-halkar-du-slår-dig!!!! haha.
egentligen tycker jag att det är kul och mysigt att träffa småttingarna. men att ha fyra grupper på loppet av två timmar gör en lite neurotisk minst sagt hehe. nej nu ska jag planera ytterligare lektioner. har ni förresten tips på ngra lekar som även funkar i vattnet. ngra lekar jag brukar köra på slutet är under hökens vingar kom och kom mina små kycklingar. men de lekarna funkar bäst för de större barnen. efterlyser lek för plask&lek-småttingarna (runt tre år).
nej nu måste jag sluta skriva. ska gå ut med min hund som gnäller vid dörren, planera in fyra nya lektioner och memorera 26 nya namn.
ciao
känner mig ytterst nihilistisk
skrev detta inlägg snabbt, så det är väl lite rörigt. aja.
fan vad det kryper i hela kroppen. vet inte hur jag ska bli av med känslan. har reda hetsätit och spytt idag och jag orkar verkligen inte göra det igen även om suget finns. det är en skön ångestdämpning att trycka i sig sött, men desto
jobbigare att spy. men när man väl fått ut allt infinner sig någon slags tillfredsställelse. som att man just klarat en stor utmaning. man har vunnit ett race. yes, jag fick ut det mesta. men sen...samma ångest. och en stor trötthet och tomhet.
har slutat dricka vin när jag har ångest. det spårade ur med det i några veckor denna sommar. usch för att sitta och bli full i sin ensamhet. skönt att jag kunde bryta det mönstret! men faaaaan vad ska man göra med sig själv när man inte får fly. att äta och spy en gång om dagen räcker inte på långa vägar. hur ska man orka? räknar midnuterna till midnatt. wow, jag har klarat en dag till! men fan det kommer en imorgon också...
jaha, jag blir lite smalare dag för dag. och? mår jag bättre? nja. det är aldrig tillräckligt. och tjockis-känslan är något som egentligen inte har med mitt utseende/storlek att göra. den är betydligt mer fundamental än så. den är där och jag får inte bort den. JAG ORKAR INTE TÄNKA PÅ MAT, KALORIER & VIKT HELA TIDEN! JAG ORKAR INTE KÄNA MIG TJOCK OAVSETT VIKT! men framförallt orkar jag inte kämpa åt friskhet heller. det här är min värld. min flykt. mitt sätt att kontrollera kaoset inom mig. detta är min mening-med-livet. mitt sätt att skjuta upp det "riktiga" livet.
och även om jag skulle summera fördelarna och nackdelara & inse att det inte väger upp, så skulle jag ändå inte orka gå igenom en ätstörningsbehandling igen. orkar inte möta den ångesten och viktfobin för att evetuellt inse att det inte var värt det. att jag kämpat i onödan. att jag är för naken och längtar tillbaka.
kedjeröker och planerar svältschema & hetsätningsinköp. det är i stort sett vad jag gör. thats what i do man. thats all. FUCKING BANALT.
j'ai peur, mais il ya quelque chose d'attrayant dans cette crainte
status: det krävs bara två skedar flingor med mjölk för att jag ska bli mätt. det krävs bara två glas vin för att jag ska bli sanslöst berusad. intressant. en skräckblandad förtjusning. ja det är det rätta uttrycket. jag är rädd rädd rädd, men i rädslan och melankolin finns en kraft. en kraft så stark att den kan förgöra och berusa på samma gång. jag befinner mig i gränslandet.
il est tout aussi bien que la plupart des gens ne comprennent pas ce que j'écris maintenant. si je serais honnête, j'ai un chemin tracé. un fort désir. une terrible envie. ou plutôt un effet: il n'y a pas d'autre moyen. c'est ce que je dois faire.
pigg som en mört. en historisk händelse i matilda-thrillern!
jisses vad absurt; JAG VAKNAR OCH ÄR PIGG!! vad sjutton är det som pågår?!
nu ska jag bege mig mot simhallen och ha två simlektioner. först plask&lek med minimänniskorna och sedan nybörjar1 med nästan lika pyttehomo sapiens. plask&lek-gruppen blir alltid en utmaning då chefen lyckats klämma in tio småttingar i den gruppen. hoppas ingen börjar grina och utlöser en domino-effekt. sånt är alltid jobbigt på morgonen...
puss/matilda
09:28
ps! ursäkta särskrivingen! jag menar såklart inte att barnen är pyttelite homosexuella! ds!
11:32
kom precis hem och mår bättre än på länge! älskar mitt jobb! känner att jag är bra på det och jag tycker så mkt om mina småttingar! (dessutom såg jag rätt smal ut när jag tittade mig i spegeln. inte tillräckligt smal. men smal! var en cool upplevelse).
piece out! (och vadå humörsvängningar heh)
elle ne vit pas
vill bara klargöra att jag INTE menade droger i inlägget nedanför. även om suget är enormt...
utan jag menade svälten. vikten är seeeeeeeeeeeg och det går förvånansvärt långsamt att gå ner fastän jag i stort sett lever på luft. ibland dricker jag vatten och spyr ut det för att det lindrar ångest. nog om mina matvanor. är inte direkt stolt över mitt beteende (eller det är jag på ett sätt. eller snarare är äs som är belåten.). jag är väldigt deprimerad säger de. det stämmer nog.
21:45
FUCK YOU CALORIES! nu ska jag banne mig dricka vin, det är banne mig fredag. struntar i att det är massa kalorier & att det minskar förbräningen och yada yada yada för jag är riktigt nere, själen besitts av den vanliga jävliga ångesten och I DONT FUCKING CARE längre. nu är det binge-drinking på schemat och därmed basta! haha, varför blev jag så förbannad nu?
21:53
by the way, är inte meningarna på min header lite av ett skämt? "kamp ur ätstörningar..", "ta ansvar för mitt liv". hmpf. pyttsan. jag riktigt osar kamp och ansvar i mina blogginlägg va? *IRONI IRONI IRONI*
enfaldiga eskapism. vackra vision. fagra förvandling.
(vad håller jag på med?)
adhd, hadd, dadh, hadde adha adhd?
det är som sagt komplicerat. dessutom ska en bunt blanketter fyllas i av föräldrar eller nära släkting/vuxen bekant som sett mig växa upp. men vem ska jag fråga? för mamma och pappa har skällt ut mig bara jag tagit upp adhd tidigare; deras DUKTIGA SMARTA har inte nån jävla dampstörning är ungefär deras syn. har försökt förklara att adhd är annorlunda hos flickor och att det finns varierande grad av diagnosen. kommer inte kunna få någon rättvis bild om de fyller i papprerna för de vill att jag ska vara "normal". kanske ska fråga min moster...hmm. jag vet inte. det känns bara så jobbigt att ta upp det här.
var simlärare idag och det gick väl okej. barnen är mysiga. konstigt bara att jag alltid ska ha sån ångest innan jag har ngt "måste" på schemat. får ont i magen och stressar upp mig. shit, skulle aldrig palla att ha lika mkt ansvar som de flesta andra har...
la vie devant moi, voilá la plus importante (mais comment vivre?!)
rysligt spännande
22:11
nej men usch, 5,9% för SD just nu... det är väldigt spännande för övrigt, eller hur? i ena sekunden har de borgliga majoritet och SD har inte vågmästar-roll, i andra sekunden svänger det. vad har ni får tankar än så länge? personligen, oavsett sympatier för speciellt block, så hoppas jag att alliansen får majoritet så att SD ej får vågmästarroll. det står över allt annat!
22:32
jimmie åkesson håller tal. fan vad ont i magen jag får av det här. vilka är ni som röstar på SD? varför? missnöje med koalitionspolitiken? ja men då kan man väl rösta blankt istället! det måste alltså främst vara andra skäl. okunskap? rasism?
nej fyfan. mår illa.
valdag,psykiatridilemma (och världens tråkigaste rubrik)
hej!
jag orkar inte skriva så mycket om maten, men kan säga att jag är inne i en mer anorektisk fas av ätstörningen. hur som helst; idag är det VAL! helt galet! jag har blivit en sån nörd det här valet. nördat in mig på politikerbloggar, artiklar, valprogram, disskuterat på forum och så vidare. haha. det ska bli sjukt spännande ikväll, nu när de rödgröna knappat in på alliansen. och med lite ont i magen kan jag konstatera att SD:s valresultat är en spännande del av kvällen. om en timme ska jag fixa med val-buffé, haha. i vår familj har vi bufféer får varje tillfälle som bjuds. mamma älskar det nämlige, and she's the boss. innan tiden som ätstörd älskade jag det också. men nu är det snarare en skräckblandad förtjusning (med större tyngd på "skräck").
jag har ett litet dilemma. jag har nämligen fått en kallelse till psykoterapi. remissen var skickad av beroendemottagningen. visst pratade vi lite om det får något halvår sen, men jag trodde aldrig att de skickade någon remiss. och det kanske det vore bra med riktigt terapi? och dessutom veta om jag har ngn diagnos (utöver den diagnosen jag eventuellt får i och med adhd-utredningen). men det känns jobbigt att byta
samtalskontakt. jag har haft så många "prat-personer" genom åren & det är jobbigt att byta när man fattat tycke och förtroende för densamma.
jag tycker hemskt mycket om K och jag känner mig väldigt trygg i våra samtal. tänk om psykologen/psykologerna inte skapar samma trygghet? jag ska ta upp det här med K på torsdag.
på tal om psyk-grejer så har jag möte med psykolog ang. adhd-utredningen imorgon. spännande... undrar om utredningen drar igång direkt då.
catch ya later!
la biographie de la faim
tyvärr har blogglusten inte riktigt infunnit sig. är förkyld och trött. framförallt ledsen. maten går bra/dåligt beroende hur man ser på det. har inte hetsätit på flera dagar, inte ätit mkt alls faktiskt. det är mest ana som tar plats i skallen nu, mia tar tjänstledigt men jag hoppas att hon får sparken.
gått ner lite, ungefär 3 hekto per dag (av svält). väger 55,5.
jag hoppas jag orkar skriva lite mer senare. just nu är jag för matt och oinspererad.
kärlek!
ps! jag som lovade att bli bättre på att svara på kommentarer...nåväl, jag uppskattar när ni kommenterar och svarar snart, måste bara samla lite ork.
desperat hemmafru
försöker lära mig att laga god, billig och nyttig mat. det är på tiden att jag lär mig laga mat! men sååå svårt är det ju inte. hoppas jag vågar smaka själv nästa gång.
PTSD
jag vet inte hur jag ska bli av med mardrömmarna om våldtäckterna. jag har pratat lite om det för länge sedan med kontakten på psyk i hop om att det ska bearbetas lite. men drömmarna kommer fortfarande i vissa perioder. och jag blir rädd för att sova.
idag pratade vi lite om adhd-utredningen som ska dra igång. jag frågade K (samtalskontakt) om hon trodde att jag hade adhd. hon sa att hon inte visste men att jag visar vissa tecken. och att hon även tänkt på att jag kan ha PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). att det kanske också bör utredas eftersom jag visar tecken på det. våldtäckterna är trauman som så klart påverkat mig mycket.
tror att jag ska läsa på lite om det. detta hittade jag på vardguiden.se. symptomen stämmer in precis på mig. är det någon som har ngra erfarenheter kring den här diagnosen?
Posttraumatisk stressyndrom, PTSD, kan drabba en person som varit med om exempelvis misshandel, våldtäkt, en olycka, krig eller en naturkatastrof. En behandling som visat god effekt vid posttraumatiskt stressyndrom är kognitiv beteendeterapi.
Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD efter engelskans posttraumatic stress disorder. Det kan drabba dig om du varit med om en svår händelse som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet. Det kan handla om:
- rån
- misshandel
- sexuella övergrepp
- olyckor
- naturkatastrofer
- tortyr
- krigshändelser
- svåra upplevelser under intensivvård
- en svår förlossning.
Traumat kan vara personligt, som misshandel i hemmet, eller opersonligt, som en olycka.
Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever du den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Även barn och unga kan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom.
Men de flesta som har varit med om ett trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom och många blir bättre utan behandling.
Här på Vårdguiden.se kan du läsa mer om psykisk ohälsa.
Symtom vid posttraumatiskt stressyndrom
De vanligaste tecknen vid posttraumatiskt stressyndrom är:
- att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när du är vaken och när du sover, då i form av mardrömmar.
- att försöka undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att du isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.
- en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra dig onormalt lättskrämd och lättirriterad. Du kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
- minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.
Besvären vid posttraumatiskt stressyndrom kommer vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen. Men ibland tar det längre tid, upp till månader eller år.
För många går symtomen över av sig själv. Cirka 40 procent av dem som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom en månad efter ett trauma har inte längre besvär ett år senare.
02:48
borde aldrig sett den där dokumentären! det var allt för likt min upplevelse. känner mig helt paralyserad och har svårt att andas. flashbacks. först bara om ghb-våltäckten, men sen kom det såklart upp bilder från gubben med kniven. i mina mardrömmar går de upplevelserna ibland ihop. alla är på mig OCH ALLT ÄR BARA SÅ ÄCKLIGT.
faaaan, nu kmr jag inte våga sova för nu kmr jag säkert drömma mardrömmar. fan fan fan fan fan.
ännu mera meningslöshet & idioti
bilden illustrerar nästan på pricken mig för en stund sedan. spydde i badkaret. det gick dåligt och tog en evighet. utmattning. halsont. sorg. la mig i badkaret och grät. naken i ett tomt badkar med kräks i ansiktet.
är för övrigt superförkyld igen... och det blir inte bättre av kombon kedjerökning och kräkning. hostar sönder halsen nu. fan vad jag är trött både psykiskt och fysiskt.
gymnopèdie
att vara simlärare var jättekul! jag tror att jag fått en liten vän för livet. sebastian fyra år, downs syndrom. han var föst jätterädd för att hoppa i. men efter en stunds kläng på mig med bus och skratt vågade han till slut lita på mig. jag höll honom under magen medan han sprattlade i vattnet och han var så stolt. han ville absolut inte gå hem när alla gått, haha. mysig liten grabb! och jag fick beröm både för proffsig livräddning och bra pedagogik. så det känns jättebra!
har sådan ångest nu efter att jag ätit. jag VET ju EGENTLIGEN att min middag var extremt nyttig och GI och allt, men det spelar ingen roll. ingen roll alls. ångesten finns där ändå. mättnad=ångest. hunger=irritation och snurrighet (är känslig för lågt blodsocker). men samtidigt är hunger=duktig. yrseln betyder att jag är stark och att svimma betyder att jag är duktig. det är ju inte så jag vill ha det egentligen men ätstörningen är lömsk och tar lätt över mitt JAG . matilda försvinner och hon tar över. jag vet vem hon är och jag vet vad hon vill men jag vet inte hur jag ska förhålla mig till henne. ska jag älska henne? hata henne? problemet är att jag gör både och. det gör mig förvirrad. hon är klängig och elak men vi är bästisar.
nu ska jag vara konstruktiv och inte hantera ångesten med hetsätning eller vin. jag ska spela piano. ibland hjälper det och ibland går det inte ens att spela för att ångesten är för stark. men jag ska försöka nu. hållbara lösningar matilda. fly inte matilda.
matdagbok igår och idag
igår:
frukost: -
lunch: fibergavregrynsgröt,mjlölk,lingonsylt
middag: omelett på tre äggvitor, stekta champinjoner, en tomat
natt: en chokladbit
träning: joggade 4 km
idag:
frukost:-
lunch: omelett på två äggvitor, en tomat
middag: omelett på två äggvitor, stekta champinjoner, en tomat
träning: ingen direkt. men simmat rätt mkt med barnen och gjort livräddning
jag tog en sväng förbi affären för säkerhets skull... så nu har jag glass ifrysen ifall jag skulle få panikbehov att hetsa och spy. glass är inte ens nåt jag tycker speciellt mkt om. men det är lätt att spy :/. hoppas att jag klarar mig utan att spy idag.
vad ska jag göra med småttingarna?!
YES YES YES! nu fattar jag varför jag inte gått ner i vikt, snarare upp, de senaste dagarna. mens. haha, blir alltid lika förvånad. har aldrig koll när jag ska få den. kanske är det för att jag var utan mens i så många år pga undervikt.
det som inte är så bra tajming är att jag nu ska på livräddningskurs (i vatten) och därefter ha simlektioner. jag är faktiskt väldigt nervös för vi har inte direkt fått nån fast plan fö hur lektionerna ska gå till. hmm...tänkte börja med att presentera mig och sedan kan vi leka någon rolig namnlek, så alla lär känna varandra på ett roligt sätt. sen vet jag inte...vet inte ens om de vågar doppa huvudet? det kan jag kanske börja med att fråga. om de tycker att det är läskigt. jag undrar om de bör ha på sig flytdynor... shit jag har ingen aning om vad jag ska göra med de här småttingarna idag :/. det värsta är att man tillåter föräldrar titta på och jag vill liksom inte ge dem ett oproffsigt intryck. ja ja får se hur det utvecklar sig.
lite irriterande. var förkyld i tre veckor och nu har jag varit frisk drygt en vecka och nu är jag förkyld IGEN.
skriver senare om hur det gick idag...
och förresten har ni sett programmet "lite sällskap" av filip och fredrik? fasen jag älskar dem! och vilket mysigt program. del två är ikväll, kolla på det!
nej nu måste jag göra mig i ordning. NERVÖS.
våga lämna härjat land
det finns så mycket som rör sig
och samtidigt står skrämmande still
som att behöva lämna dig
när jag varken törs eller vill
men man måste till slut våga
lämna sönderhärjat land
våga tända försvunnen låga
utan att hålla någons hand
det är bara jag, och åter jag
som kan utkämpa min egen strid
vemodigt ändrar jag uråldrig lag
och slåss för en vackrare tid
en dag ska jag också le sådär
sådär på riktigt menar jag
en dag ska jag också skratta sådär
sådär som du skrattar varje dag
ord
svält. reducerad kvällsvikt. lättad. hungrig. yrslig. irriterad. ledsen.
(korkat)
